Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Utvecklingsteorien enligt Lyell och Darwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUTLIG SKAPELSEHISTORIA 37
Till och med betydande förändringar i skelettet och
muskulaturen förekomma. Huru långt dufarternas olikhet går, synes
bäst af den omständigheten, att alla dufuppfödare enhälligt
anse, att hvarje egendomlig eller särskildt utmärkt dufras
måste härstamma från en särskild vild stamart. Visserligen
antager enhvar ett olika antal stamarter. Men Darwin har
med öfvertygande skarpsinnighet bevisat, att de alla utan
undantag måste härstamma från en enda vild stamart, den
blå klippdufvan (Columba livia). På samma sätt kan det
om de flesta kulturväxter bevisas, att alla de olika raserna
äro afkomlingar af en enda ursprunglig vild art.
Ett liknande exempel lämnar bland däggdjuren vår
tama kanin. Zoologerna. ha sedan lång tid ansett för
bevisadt, att alla raser och afarter af nämnda djur
härstamma från den vanliga vilda kaninen, således från en
enda stamart. Och likväl äro de extremaste formerna af
dessa raser till den grad olika, att om de anträffades i vildt
tillstånd, skulle de utan vidare förklaras för arter af
alldeles skilda släkten af leporid-familjen. Ytterst afvikande
äro icke endast färgen, hårets längd och pälsens
beskaffenhet i öfrigt hos de olika tama kaninraserna, utan äfven,
hvilket är viktigare, den typiska formen af skelettet och
dess särskilda delar. I alla dessa hänseenden afvika de
tama kaninraserna mycket mera från hvarandra än alla de
olika formerna af vildkanin och hare. Och med dessa klara
fakta för ögonen påstå likväl utvecklingsteoriens motståndare,
att de vilda arterna icke härstamma från en gemensam
stamform, fastän de obetingadt medge detta i fråga om de
tama arterna.
Många försök ha gjorts att finna något morfologiskt
eller fysiologiskt kännetecken, någon karakteristisk
egenskap, hvarigenom man kunde skarpt skilja de artificiellt
uppdragna, kultiverade »raserna» från de naturligt uppkomna
vilda »arterna». Alla dessa försök ha dock misslyckats och
endast med så mycket större säkerhet ledt till det
motsatta resultatet, att ett sådant skiljande icke är möjligt.
Endast en sida af denna fråga må här i korthet beröras,
emedan hon icke endast af darwinismens motståndare utan
äfven af några af dess mest betydande anhängare, t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
