Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Ärftlighetslagar och ärftlighetsteorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 ERNST HÆCKEIL.
hållande eller konservativa gent emot lagarna för den
fortskridande eller progressiva ärftligheten. Dessa bero, som
redan nämnts, därpå, att organismerna icke endast öfverföra
sina ärfda egenskaper till sin afkomma utan äfven ett antal
sådana individuella egendomligheter, som de själfva först
under sitt eget lif förvärfvat. Anpassningen förenar sig
här redan med ärftligheten och verkar tillsammans med denna.
Den grundläggande betydelse, som förvärfvade
egenskapers ärftlighet har för härstamningsläran, insågs redan
i början af 1800-talet af Lamarck och Erasmus Darwin.
Såväl de nya egenskaper, som organismen genom
existensvillkorens inflytande erhåller, som de, som uppstå genom dess
egen verksamhet, kunna förärfvas af afkomman, och sålunda
mer eller mindre förändra det ursprungliga utseendet.
I spetsen för den fortskridande ärftligheten ställa vi
lagen om den anpassade eller förvärfvade ärftligheten. Den
säger egentligen ingenting utöfver hvad vi redan förut nämnt,
nämligen att organismen under vissa betingelser är i stånd
att meddela i arf till sin afkomma egenskaper, som den själf
genom anpassning förvärfvat under dess egen lifstid.
Hvilka förändringar, som hos en organism skola
öfverflyttas på dess efterkommande eller icke, kan ej på
förhand bestämmas, och vi känna tyvärr icke de villkor, under
hvilka det ärftliga öfverflyttandet äger rum. Vi veta endast
i allmänhet att vissa förvärfvade egenskaper mycket lättare
gå i arf än andra, t. ex. genom yttre skada uppkomna
stympningar. De sistnämnda öfverflyttas i regeln icke
genom arf; ty då skulle afkomlingarna efter människor, som
förlorat sina armar och ben, födas utan motsvarande arm
eller ben. Men äfven här finnas undantag. För icke så
länge sedan förekom i närheten af Jena på ett gods det
fallet, att genom ett ovarsamt igenslående af stalldörren
svansen på en tjur afbröts vid roten, och de af denna tjur
aflade kalfvarna föddes alla svanslösa.
I många fall är den förändring, som öfverflyttas och
bibehålles genom arf, medfödd så t. ex. hos
albinosvarieteter. Då beror förändringen på den form af urval, som
vi kalla indirekt. Ett mycket påtagligt exempel därpå
lämnar Paraguays hornlösa boskap. Denna härstammar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
