Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Det naturliga urvalet genom kampen för tillvaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 79
tära strukturombildningar. Den första omfattande
framställening har professor Wilhelm Roux 1881 gifvit i sitt utmärkta
arbete: »Kampen mellan organismens delar.» I första
afdelningen af densamma omnämnas organens funktionella
anpassningar och ärftligheten af deras verkningar,
isynnerhet den ändamålsenliga detaljbyggnadens funktionella
själfgestaltning, såsom en nödvändig verkan af ökadt eller
minskadt brukande. I den andra delen undersökes kampen
mellan organismens delar närmare och påvisas, att ur deras
delars olikhet, deras verksamhets och närings,
ämnesomsättnings och tillväxts olika förhållanden nödvändigt måste
framgå en kamp om tillvaron mellan desamma. Och detta
gäller äfven likaså väl om de enskilda organen som om de
enskilda celler, som bilda organen och slutligen äfven om
de aktiva molekyler, som bilda cellernas plasma och kärna.
Man skulle kunna beteckna detta cellernas urval, som
enligt Roux förekommer öfverallt i väfnaderna såsom
cellularsolektionen, till skillnad från personalselektionen, sådan som
Darwin först påvisat den mellan själfständiga organiska
individ. Kampen för tillvaron mellan väfnadernas celler hos de
flercelliga djuren måste vara den viktigaste driffjädern för
väfnadernas och organens fortskridande utveckling och för
arbetsfördelningen i dessa.
Om vi betrakta den organiska världens historiska
utveckling, träda oss två stora lagar till mötes, divergen
slagen och framåtskridandets lag. Divergensens
princip lär oss till att börja med såsom faktum, stödd af
paleontologien, att mångfalden af och skiljaktigheten i
lifsformerna på vår jord från de äldsta tider intill våra dagar
beständigt tilltagit. Den andra principen, framstegens eller
fullkomnandets, lär oss med stöd af samma urkund, att
denna divergens i det stora hela varit förbunden med
stadiga framsteg, med en tilltagande fullkomlighet i
organisationen. För bägge lagarna ligger grunden närmast och till
större delen i den fysiologiska arbetsfördelningen i
organismerna och i den därmed förbundna differentieringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
