Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Det naturliga urvalet genom kampen för tillvaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 ERNST HÆCKEI.
Den första stora lag, som omedelbart och nödvändigt
följer af det naturliga urvalet, är söndringens eller differenti-,
eringens, hvilken man äfven ofta betecknar såsom
arbetsfördelning eller polymorfism, och hvilken Darwin betecknar
som karaktärens divergens. Vi förstå därmed alla organiska
individers allmänna benägenhet att i allt högre grad utbilda
sig olikartadt och aflägsna sig från den gemensamma
urbilden. Orsaken till denna allmänna benägenhet för
differentiering och den därigenom föranledda utbildningen af
olikartade former på en likartad grundval, måste enligt
Darwin blott tillskrifvas den omständigheten, att kampen
för tillvaron mellan två organismer alltid uppflammar så
mycket häftigare, ju närmare de i alla afseenden stå
hvarandra, ju mera likartade de äro. Detta är ett ofantligt
viktigt och egentligen ytterst enkelt förhållande, men som
i allmänhet alls icke tillbörligt beaktas.
Uppenbarligen kunna på ett och samma inskränkta
område ett så mycket större antal djurindivid lefva
tillsammans, ju mera olika deras lefnadssätt är. Det finnes träd,
t. ex. ekarna, på hvilka ett par hundra olika insektarter
lefva sida vid sida. En del lefva på trädets frukter, andra
på blommorna, andra på bladen och åter andra på barken,
roten o. s. v. Det vore alldeles omöjligt för dessa individ
att lefva där, om de alla tillhörde en art, som t. ex. lefde
på bladen. Alldeles på samma sätt förhåller det sig inom
det mänskliga samhället. I en och samma lilla stad kan
ett bestämdt antal handtverkare endast lefva om de idka
olika yrken. Den arbetsfördelning, som medför största nyttan
för såväl hela samhället som för den enskilde arbetaren,
är en omedelbar följd af kampen för tillvaron, af det
naturliga urvalet, ty denna kamp är så mycket lättare att
uthärda, ju mera de olika individernas verksamhet och sålunda
äfven deras form skiljer sig.
När således talrika varieteter och afarter af en art
lefva tillsammans på en och samma fläck af jorden, kunna
vida förr de mest vidt skilda formerna bestå vid sidan af
hvarandra, än de förmedlande mellanformerna, hvilka hafva
att kämpa mot hvar och en af de båda ytterligheterna. Dessa
mellanformer skola i längden icke kunna motstå de fientliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
