Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Skapelseperioder och skapelseurkunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 ERNST HÆCKEL
utsatt för upprepade sänkningar och höjningar.
Ännu äga sådana höjningar och sänkningar i en stor
utsträckning rum, hvilka man tillskrifver den smälta, flytande
jordkärnans reaktion mot den stelnade jordskorpan.
Sålunda stiger t. ex. kusten af Sverige och en del af
västkusten af Sydamerika ständigt men långsamt, medan kusten
af Holland och en del af Sydamerikas ostkust småningom
sjunker.
Dylika höjningar och sänkningar, som på dessa ställen
ännu kunna märkas, ha tydligen under hela förloppet af
jordens organiska historia oafbrutet växlat på olika ställen.
Detta följer med säkerhet af organismernas geografiska
utbredning. Men för bedömande af vår paleontologiska
skapelseurkund är det ytterst viktigt att göra klart för sig att
varaktiga lager blott kunna afsätta sig under bottnens
långsamma sjunkande under vattnet, men icke under ett
fortfarande stigande. När bottnen långsamt mer och mer sjunker
under hafsytan, komma de afsatta slamlagren i allt djupare
och lugnare vatten, där de ostördt kunna förtätas till sten.
Om däremot bottnen långsamt höjer sig, blifva de nyss
afsatta slamlagren, hvilka omsluta lämningar af växter och
djur, strax åter utsatta för vågsvallet och jämte dessa
inneslutna organiska lämningar genom bränningens kraft snart
förstörda. Af detta enkla men högst viktiga skäl kunna
således endast under ett fortfarande sjunkande af bottnen
rikligare lager afsätta sig, i hvilka de organiska lämningarna
blifva bibehållna.
Redan häraf framgår, huru ofullständig vår urkund
nödvändigt måste vara, så mycket mera som det låter sig
teoretiskt bevisa, att just under höjningstidrymderna djur- och
växtlifvet måste tilltaga i mångfald. Ty då nya landsträckor
höja sig öfver vattnet, bilda sig nya öar. Men hvarje ny
ö är en ny skapelsemedelpunkt, emedan de tillfälligt dit
förflyttade djuren och växterna i kampen för tillvaron finna
rikt tillfälle att utveckla sig egendomligt och bilda nya arter.
Till de af höjningstidrymderna betingade, högst
betydande luckorna i den paleontologiska skapelseurkunden,
komma tyvärr äfven många andra omständigheter, hvilka
utomordentligt förringa dess höga värde. Dit hör framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
