Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Skapelseperioder och skapelseurkunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 121
allt de äldsta lagrens metamorfiska tillstånd.
Nästan hela det laurentiska och en stor del af det kambriska
systemet innehålla alls icke mera några igenkänliga
lämningar, af det enkla skälet, att dessa lager sedermera åter
genom inflytandet från jordens smälta inre förändrats eller
metamorfoserats. Härvid ha dessa sedimentära lager helt
och hållet förvandlats och försatts i kristalliniskt tillstånd.
Men därvid gick de i dem inneslutna organiska lämningarnas
form helt och hållet förlorad.
Utomordentligt ofullständig blir vår skapelseurkund
genom den omständigheten, att blott en mycket liten del af
jordytan blifvit noga geologiskt undersökt, i hufvudsak endast
Europa och Nordamerika. Äfven från Sydamerika och
Ostindien känner man enstaka platser i geologiskt hänseende,
men största delen är oss obekant. Detsamma gäller om större
delen af Asien, Afrika och Australien. I det stora hela är
väl knappast en hundradel af hela jordytan grundligt
paleontologiskt undersökt. Vi kunna därför med skäl hoppas att
vid en större utsträckning af de geologiska undersökningarna,
hvilka i hög grad främjas genom anläggandet af järnvägar
och grufvor, ännu upptäcka en stor del viktiga försteningar.
Men nu tillkommer ännu en serie af svårigheter för
paleontologien, hvilka äro grundade i organismernas egen
beskaffenhet. Framför allt måste här betonas, att i regeln
endast organismernas hårda och fasta delar kunna komma
på hafvets eller sötvattnens botten och där inneslutas i
slam och förstenas. Det är således isynnerhet
ryggradsdjurens ben och tänder, blötdjurens kalkskal, leddjurens
chitinskelett, stråldjurens och korallernas kalkskelett samt
växternas fasta träartade delar, som kunna undergå en sådan
förstening.
Vidare måste ihågkommas, att hafvets invånare i en
vida högre grad än sötvattnens och landets ha utsikt att
få sina döda kroppar bibehållna i förstenadt tillstånd uti
de afsatta slamlagren. De organismer, som lefva på land,
kunna i regeln förstenas endast om deras lik af en
tillfällighet komma i vattnet och på bottnen begrafvas i
slamlager. Därför kan det ej förvåna oss, att det ojämförligt
största flertalet försteningar tillhör organismer, som lefvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
