Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Skapelseperioder och skapelseurkunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 123
Om vi ha den paleontologiska urkundens
ofullständighot ständigt för ögonen, kan det ej förefalla oss underligt,
att vi ännu äro hänvisade till så många osäkra hypoteser,
när vi vilja konstruera de olika organismernas
stamträd. Dock äga vi lyckligtvis utom försteningarna äfven
andra urkunder för stamhistorien, hvilka i många fall äro
af ej mindre och i de flesta t. o. m. af mycket högre värde
än de fossila organismerna. Den ojämförligt viktigaste af
dessa andra skapelseurkunder är utan tvifvel ontogenien.
Denna tecknar för oss i stora drag bilden af den formserie,
som ifrågavarande individs förfäder ha genomgått sedan sina
stamfäders dagar. Då vi betecknade denna förfädernas
paleontologiska utvecklingshistoria såsom fylogeni, kunde
vi uttala den viktiga biogenetiska grundlagen:
Ontogenien är ett kort och hastigt, genom
ärftlighets- och anpassningslagarna
betingadt upprepande eller rekapitulerande
af fylogenien.
Isynnerhet för kunskapen om de äldsta
paleontologiska utvecklingsstadierna är
ontogenien af alldeles oskattbart värde,
emedan just från stammarnas och klassernas äldsta
utvecklingsstadier alls inga lämningar blifvit kvar till vår tid.
Till paleontologiens och ontogeniens oskattbara
skapelseurkunder sälla sig nu för det tredje de icke mindre viktiga
vittnesbörd om organismernas släktskap, som den j ä
mförande anatomien gifver oss. Om till det yttre
mycket olika organismer till sin inre byggnad nästan
öfverensstämma, så kunna vi däraf med säkerhet sluta, att
öfverenstämmelsen har sin grund i ärftligheten, olikheten
däremot i anpassningen. Jämföra vi t. ex. de främre
extremiteternas händer eller fötter hos olika däggdjur med
hvarandra skola vi finna, att de i det väsentliga äro lika hvarandra.
Det är alldeles otänkbart, att någon annan orsak än
gemensamt arf från gemensamma stamfäder förorsakat denna
underbara homologi eller likhet i den väsentliga inre byggnaden
vid så olika yttre form. Om vi nu stiga lägre ned i
ryggradsdjurens system och finna, att t. o. m. hos fåglarna deras
vingar, hos kräldjuren och groddjuren deras framfötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
