Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Skapelseperioder och skapelseurkunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 ERNST HÆCKEI.
i hafvet, och att af landets invånare endast högst få blifvit
bibehållna i fossilt tillstånd.
Hvilka tillfälligheter för öfrigt bestämma gränserna för
våra paleontologiska kunskaper, finna vi däraf, att man af
många högst viktiga försteningar endast känner ett enda
eller högst ett par exemplar. År 1861 upptäcktes i den
litografiska skiffern vid Solenhofen ett ofullständigt skeolett
af den äldsta hittills bekanta fågel, Archæopteryx
lithographica; 1877 påträffades där ett andra
exemplar, som kompletterade det förra på ett lyckligt sätt.
Kännedomen om denna enda fågel från jurasystemet äger för
hela fågelklassens fylogeni den allra största betydelse.
En annan högst kännbar lucka beror på den
omständigheten, att de mellanformer, som sammanbinda de olika
arterna, i regeln icke blifvit bibehållna af det enkla skälet,
att de i kampen för tillvaron varit ogynnsammare ställda
än de mest divergenta varieteter, som utvecklade sig ur
en och samma stamform. Mellanlänkarna ha i regeln alltid
hastigt dött ut och endast sällan fullständigt bibehållit sig.
De starkast divergerande formerna däremot kunde en längre
tid bibehålla sig såsom själfständiga arter, utbreda sig i
talrika individer och sålunda äfven lättare förstenas.
Om vi nu betrakta de anförda förhållandena, kunna
vi icke förundra oss öfver att den naturliga skapelsehistorien,
sådan den bildas af försteningarna, är så ytterst ofullständig.
Men dock ha de verkligen funna försteningarna det största
värde. Deras betydelse för den naturliga skapelsehistorien
är ej ringare än den, som den berömda inskriften i Rosette
och Kanopusdekretet äga för världshistorien, för
arkeologien och filologien. Liksom det genom dessa båda
urgamla inskriptioner blef möjligt att i hög grad utvidga det
gamla Egyptens historia och dechiffrera hela
hieroglyfskriften, så äro i många fall en benknota af ett djur eller
ofullständiga aftryck af en lägre djur- eller växtform för
oss tillräckliga för att vinna de viktigaste anknytningspunkter
för historien om en hel grupp och kunskapen om dess
stamträd. Ett par små kindtänder, som blifvit funna i det
öfre triassystemet, voro länge det enda beviset för att
däggdjur redan funnos under rtriastiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
