Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Organismernas fylogenetiska system. Protisternas stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 127
med hvarandra besläktade organismer. I djurriket
sammanfalla dessa stammar med de 4—7 hufvudafdelningar, som
zoologerna åtskilja. Inom hvar och en af dessa stammar
visa de dithörande djuren i sin inre byggnad så många
öfverensstämmelser, att man icke kan tvifla på, att de äro
släkt med hvarandra. Detsamma gäller äfven om de sex
hufvudafdelningar, som botaniken åtskiljer inom växtvärlden.
Viktiga förhållanden hänvisa dock därpå att dessa
stammar äfven sinsemellan äga blodsförvantskap. Vi skola längre
fram se, huru man bör tänka sig detta fylogenetiska
sammanhang såväl i djur- som i växtriket. Man kunde t. o. m.
gå ett steg längre och med Darwin påstå att djur- och
växtrikets stamträd sammanhänga vid basen. Naturligtvis
kunde enligt vår mening denna gemensamma urorganism
endast vara en moner.
Vi handla dock försiktigare, om vi ännu undvika detta
sista steg och antaga endast en verklig släktskap inom
hvarje stam. Vi kunna dock redan nu hänvisa till att två
grundformer för de genealogiska hypoteserna äro möjliga,
nämligen: den enhetliga (monofyletiska)
härstamningshypotesen, som hänför alla organismer till en enda
monerart, och den mångfaldiga (polyfyletiska), som antager
att flera olika monerer uppkommit genom uralstring, och
att dessa gifvit upphof till de olika hufvudklasserna. I
grunden äro motsättningarna mellan dessa hypoteser helt
oväsentliga, då ju alla monerers kropp är en enkel, formlös
massa af en ägghvitartad kolförening, som endast kan variera
i den kemiska sammansättningen.
Frågan om det mono- eller polyfyletiska ursprunget
upprepas ständigt inom hvarje särskild stam, då frågan gäller
upphofvet af en större eller mindre grupp. Inom
växtvärlden äro några botanister t. ex. mer hågade att härleda
alla fanerogamerna från en enda ormbunke, medan andra
föreställa sig att olika fanerogamgrupper framgått ur olika
ormbunksgrupper. Motsvarande förhållande finnes
naturligen inom zoologien. Några skola t. ex. föredraga att
härleda människosläktet från en enda apart, medan andra
skola luta åt det antagandet, att de olika slagens människor
komma från olika slags apor. Vi framhålla redan här vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
