Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Djurrikets fylogenetiska indelning. Gastræateorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 ERNST HÆæCKEL
zoologer, George Cuvier och Carl Ernst Baer. Såsom vi
redan förut omtalat, framställde dessa nästan samtidigt och
oberoende af hvarandra det påståendet, att man inom
djurriket måste skilja mellan flera olika hufvudgrupper,
hvardera med sin alldeles egendomliga byggnadsplan eller typ.
I hvar och en af dessa hufvudafdelningar gifves en
trådformigt förgrenad skala från mycket enkla och ofullkomliga
till ytterst komplicerade och invecklade former. Graden af
utbildning inom hvarje typ är alldeles oberoende af den
egendomliga byggnadsplan, som ligger till grund för typen
såsom särskild karaktär. Denna »typ» bestämmes af de
viktigaste kroppsdelarnas läge och det sätt, hvarpå deras
organ äro förbundna. Graden af utbildning däremot är
beroende af plastidernas och organens mer eller mindre
långt gående arbetsfördelning. Denna ytterst fruktbara idé
grundade Baer på djurens individuella utvecklingshistoria,
medan Cuvier blott höll sig till den iämförande
anatomiens resultatet.
Cuvier åtskilde redan 1812 inom djurriket fyra olika
typer eller byggnadsplaner, och han indelade i
öfverensstämmelse härmed detsamma i fyra stora hufvudafdelningar.
Den första af dessa bildas af ryggradsdjuren, den
andra utgöres af leddjuren (insekter, spindlar,
ledmaskar o. s. v.), den tredje omfattar blötdjur en (snäckor,
musslor, bläckfiskar) och slutligen bildas den fjärde af s tr
åldjuren (koralldjur, maneter, sjöstjärnor etc.)
Uppställandet af dessa fyra hufvudgrupper genom
Cuvier och Baer var det största framsteg i djurens
klassifikation sedan Linnés tid. De tre första grupperna äro så
naturliga, att de ännu bibehållas i föga förändrad form.
Däremot måste den alldeles onaturliga sammansättningen af
stråldjuren vid närmare bekantskap med dem genast
upplösas. Först påvisade Leuckart 1848, att två i grunden
olika typer voro blandade bland stråldjuren, nämligen å
ena sidan tagghudingarna C(sjöstjärnor, sjöborrar etc.), å
andra sidan nässeldjup (svampdjur, polyper, koraller,
maneter o. s. v.).
Redan förut (1845) hade den framstående
Münchenzoologen Siebold förenat infusionsdjuren med rhizopoder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
