Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Anamniernas stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 159
fastsittande sjöpungarnas (Ascidiae) utveckling framgick det
öfverraskande faktum, att dessa alldeles skilda djurformers
embryonalutveckling i dess första början öfverensstämmer
på ett märkvärdigt sätt. Ascidiernas fritt
kringsimmande larver utveckla otvifvelaktiga anlag till ryggmärg
och ryggsträng och det till och med på samma sätt som
hos Amphioxus. Emellertid utbilda de icke vidare dessa
ryggradsdjurskroppens viktigaste organ, utan dessa djur
inträda i en tillbakagående förvandling, sätta sig fast på
hafsbottnen och växa ut till oformliga klumpar, i hvilka man vid
yttre iakttagelse knappast kan förmoda ett djur. Men
ryggmärgen och ryggsträngen äro så viktiga, för ryggradsdjuren
uteslutande egendomliga organ, att vi därur med säkerhet
kunna sluta oss till en verklig stamförvantskap med
manteldjuren (Tunicata, Ascidia). Uppenbarligen hafva de äkta
ryggradsdjuren under primordialtiden fortskridande utvecklat
sig ur maskliknanderyggsträngsdjur (Chord onia),
ur hvilken grupp genom en annan bakåtgående utveckling
de urartade manteldjuren likaledes uppkommit.
De gemensamma grundkaraktärer, i hvilka alla
manteldjur och ryggradsdjur öfverensstämma, inskränka sig
ingalunda till förekomsten af ryggsträng och ryggmärg, utan
dessutom sälla sig därtill ännu många andra, icke mindre
viktiga egenskaper. Den betydelsefullaste af dessa är g
ältarmen, d. v. s. framtarmens ombildning till en
gallerformig, af springor genombruten och till andningen tiänande
gälkorg. i.
De med tarm andande djurens stamträd bör återföras
till maskdjurens lägre stående grupp. Antagligen står bland
de nu lefvande maskgrupperna de märkvärdiga nemertinerna
närmast denna utdöda stamgrupp.
Alla ryggsträngsdjurs gemensamma stamform är för
länge sedan utdöd. Vi vilja beteckna denna hypotetiska
stamgrupp, som sannolikt redan lefde i den laurentiska eller
kambriska urtiden, såsom urryggsträngsdjur
(Prochordata). Såsom två divergerande stammar utgingo
från densamma å ena sidan manteldjuren, å den andra de
lägsta ryggradsdjuren (A cr ania).
Från de kranielösa (Acrania) har närmast utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
