Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Anamniernas stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 ERNST HÆCKEL
lats en andra låg ryggradsdjursklass, som ännu står djupt
under fiskarna, och som för närvarande representeras af
pirålen och nejonögonen. Äfven denna klass kunde,
då den saknade fasta kroppsdelar, ej lämna efter sig några
förstenade rester. Men ur deras hela organisation och
ontogeni framgår tydligt, att de bilda mycket viktiga
mellanformer mellan de kranielösa och fiskarna. De. få ännu
lefvande medlemmarna af densamma äro blott de sista
kvarlefvande resterna af en vid slutet af primordialtiden
förmodligen rikt utvecklad djurgrupp. På grund af den
käklösa, cirkelrunda, till sugning använda munnen, kallas hela
klassen vanligen för rundmunnarna (Cyclos toma).
Men kan äfven benämna dem oparnäsor (Monorhina),
ty alla cyclostomer hafva endast en oparig näsborre, medan
hos alla öfriga högre ryggradsdjur näsan består af två
pariga sidodelar. Vi kunna därför också sammanfatta dessa
senare såsom parnäsor (Amphirhina), som vi redan
förut sett.
Alla ryggradsdjur, som för närvarande lefva, med
undantag af rundmunnarna och Amphioxus, höra till parnäsornas
hufvudgrupp. Alla dessa djur hafva en parig näsa, ett
käkskelett, ett sympatiskt nervsystem och tre båggångar i
hörselorganet. Alla parnäsor hafva vidare ursprungligen en
blåslik svalgutstjälpning, som hos fiskarna utvecklats till
simblåsa, hos de öfriga gnathostomerna till lunga.
Slutligen finnas hos alla parnäsor åtminstone anlagen till två
par extremiteter, ett par framben eller bröstfenor och ett
par bakben eller bukfenor.
Ur dessa viktiga kännetecken kunna vi med full
säkerhet sluta, att samtliga parnäsor härstamma från en enda
gemensam stamform, som under primordialtiden utvecklat
sig direkt eller indirekt ur rundmunnarna. Af alla nu
lefvande parnäsor äga säkerligen de lägsta hajformerna den
närmaste släktskap med denna för länge sedan utdöda
stamgrupp, som vi kunna beteckna såsom stamfiskar
(Proseolachii). Vi böra därför betrakta urfiskarnas grupp
eller selachierna, inom hvilken proselachierna
kunna inpassas, såsom stamgruppen icke endast för
fiskklassen, utan äfven för parnäsornas hela hufvudklass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
