Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Däggdjurens stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 175
födelse bär sina ungar. Det unga pungdjuret födes i mycket
ofullkomligare gestalt än det unga placentaldjuret och
uppnår först, sedan det någon tid utvecklat sig i pungen, samma
grad af utbildning, som det senare strax vid födelsen äger.
Vi skilja inom pungdjurens underklass på tre ordningar,
de insektätande prodidelphierna, de köttätande cr e
ophagerna och de växtätande phytophagerna.
Såsom gemensam stamgrupp betrakta vi prodidelfierna.
Dessa representeras i Englands och Nordamerikas jura- och
kritformation genom ett antal små, intressanta insektätare.
Den tredje och sista underklassen af däggdjuren
utgöres af placentaldjuren (Monodelphia). Dessa äro den
ojämförligt viktigaste, omfångsrikaste och fullkomligaste af
de tre underklasserna. Ty till dem höra alla bekanta
däggdjur med undantag af pungdjuren och nähbbdjuren. Äfven
människan hör till denna underklass och har utvecklat sig
från dess lägre stadier. Placentaldjuren skilja sig, såsom
deras namn uttrycker, från de öfriga däggdjuren framför allt
genom tillvaron af en s. k. moderkaka (placenta). Denna
är ett mycket egendomligt organ, som spelar en viktig roll
för fostrets närande. Den uppstår af talrika papiller, som
framväxa från ytan på det yttre ägghöljet (chorion). De
ihåliga chorionpapillerna, som hafva formen af ett
handskfinger, växa in i de säcklika lifmoderkörtlarna och tjäna
till fostrets fästande vid den kärlrika uterusväggen. I själfva
de ihåliga papillerna intränga blodkärl, som utveckla sig ur
väggen till allantois, denna skaftade ur-urinblåsa, som
hos alla amnioter uppkommit genom urinblåsans utväxande
hos deras amfibiefäder. Embryots och modrens blod träda
genom den mycket tunna papillväggen i nära ämnesutbyte
med hvarandra. Därigenom är det utmärkt sörjdt för
embryots närande. Medan hos de äldre och lägre
placentaldjuren ch or i on-papillerna förblifva enstaka och glest
stående, utvecklar sig däremot hos de flesta högre
placentalierna genom rik förgrening och nära hopväxande af desamma
en svampaktig moderkaka, den egentliga placentan.
Denna har hos människan, aporna och insektätarna formen
af en cirkelrund skifva, hos elefanterna, köttätarna och
sälarna har den formen af en gördel o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
