Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Däggdjurens stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 ERNST HÆCKEI.
Placentaldjuren äro i vida högre grad mångfaldigt
differentierade och fullkomnade än pungdjuren, och man har
därför för länge sedan indelat dem i en mängd ordningar,
hvilka hufvudsakligen skiljas genom tändernas och fötternas
bildning. Vanligen uppräknas nu i de zoologiska
läroböckerna 10—12 sådana placentalordningar, medan man
förenar alla pungdjur i en ordning. Men genom de sista
decenniernas storartade paleontologiska upptäckter har
placentaldjurens system blifvit grundligt omgestaltadt.
Särskildt bör framhållas den sällsynta fullständighet, med
hvilken det lyckats att åstadkomma samlingar af de tertiära
placentalieresterna. Framför allt har det i många fall varit
möjligt, att så fullständigt återställa hela utvecklingsserier,
att ett fullständigt paleontologiskt stamträd står omedelbart
för våra ögon; så t. ex med hästarna, de med rätta
s. k. »paradhästarna» inom den paleontologiskt grundade
fylogenien.
Placentaldjuren låta sammanfatta sig på åtta större
hufvudgrupper eller legioner. Bland dessa intaga
urplacentalierna (Prochoriata) och de tandfattiga (Edentata)
det lägsta stadiet; de växtätande gnagarna (Rodentia) och
hofdjuren (Ungulata) en mellanställning; de fisklika
hvaldjuren (Cetomorpha) och de flygande flädermössen (V
olitan tia) äro två starkt specialiserade grupper; de vanligen
köttätande rofdjuren (Carnassia), och därofvanför
herredjuren (Primates), stå i spetsen.
Bland vårt placentalsystems åtta legioner framträda
isynnerhet fyra stora, naturliga och formrika hufvudgrupper;
dessa äro: l. De växtätande gnagarna (Trog ontia), 2.
De gräsätande hofdjuren (Ungulata), 3. De
köttätande rofdjuren (Carnassia) och 4, de fruktätande
herredjuren (Primates). Hvar och en af dessa fyra
stora hufvudgrupper har under tertiärtiden slagit ut i rik
blomstring och är än i dag representerad af talrika, viktiga
arter. För närvarande synas de vara så egendomligt
differentierade, att det är lätt att skarpt skilja dem genom
karakteristiska kännetecken. Men annorlunda gestaltade sig
förhållandet under den långa tertiärtiden. Ju längre vi följa
dessa fyra legioners äldre förfäder tillbaka i tiden genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
