Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Däggdjurens stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 ERNST HÆCKEL
sektätarnas ordning, att vi skulle kunna förena dem med dessa
i legionen Prochoriata. De ha ännu det fullt typiska
placentaltandsystemet och deras 44 tänder äro mindre
differentierade än hos alla öfriga hofdjur.
Platthofvarnas (Hyraceal) lilla ordning är oss bekant
genom klipptaxarna (Hyrax) från Asien och Afrika. I
några afseenden närma de sig elefanterna, i andra
gnagarna.
Ännu mera gnagarlika voro de utdöda liopternerna,
som äro inskränkta till Sydamerikas eocen och miocen.
Likaledes alldeles utdöda äro amblypoderna. En del
af dessa kolossala elefantliknande djur buro på hufvudet
tre par horn.
Nära besläktade med Amblypoderna synas snabeldjuren
eller elefanterna (Proboscidea) vara. För
närvarande äro de företrädda af blott två väldiga arter från
Asien och Afrika. Men under den yngre tertiürtiden lefde
talrika arter icke blott i Asien utan äfven i Europa och
senare också i Nordamerika. Många utdöda elefanter voro
ännu större än de nu lefvande; andra däremot mycket mindre.
De äldre mastodonterna och de sällsamma din
otherierna synas ha utvecklat sig i början af miocentiden
ur en äldre proboscidgrupp. Denna utdöda hypotetiska
stamform synes hafva uppkommit i den yngre eocentiden genom
ombildning af en gren af Condylarthra.
Mycket formrikare och viktigare äro de båda högst
utvecklade af hofdjurens ordningar, perissoda c
tylerna och artiodactylerna. Här uppnår den höga,
smala för ett hastigt och elastiskt lopp anpassade
springfoten sin fullkomligaste utbildning. Tåspetsarna omslutas af
hofvar. Hos de uddatåiga är alltid den mellersta (tredje) tån
öfvervägande utvecklad och hos hästen ensam kvar. Denna
formrika ordnings stamgrupp äro de eocenahyracoth er
ierna, som direkt låta härleda sig från phenaco
donterna, en gammaleocen familj bland Condylarthra.
Såsom två divergenta hufvudgrenar ha å ena sidan tapirerna
och noshöringarna utvecklats ur hyracotherierna, å andra
sidan de tapirliknande palaeotherierna, hästarnas
stamgrupp. Den gradvis skeende uppkomsten af den karak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
