Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Däggdjurens stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 181
teristiska hästfoten kan genom alla tertiärtidens delar följas
tillbaka till Phenaco du s-förfädernas femtåiga fot.
De partåigas ordning (Artiodactyla) är likaledes
af det största fylogenetiska intresse. Här äro i allmänhet
den tredje och fjärde tån lika starkt utvecklade. Alla
Artiodactylers gemensamma stamgrupp äro de eocenapan t ol e
stiderna från Nordamerika; de låta återföra sig på p er
iptychider, en gammaleocen familj af Condylarthra.
Såsom två divergenta grenar från pantolestiderna ha å ena
sidan anthracotherierna, svinens och flodhästarnas
stamformer, å den andra sidan dichobuniderna, alla
idislares gemensamma stamgrupp framgått.
På samma sätt, som vi kunde återföra de växtätande
hofdjurens stora hufvudgrupp till en gemensam urgammal
sannolikt kritperioden tillhörig stamform, är det också
möjligt beträffande rofdjursstammen. Vi förena i denna legion
fem nära besläktade ordningar, insektätarna
(Insectivora), de utdöda Creod onta, rofdjuren (Carnivora),
sälarna (Pinnipedia) och flädermössen (Volitantia). Af dessa
fem ordningar kan den första direkt anslutas till
prochoriaterna och betraktas såsom den gemensamma stamgrupp, ur
hvilken de fyra andra så småningom utvecklat sig.
Insektätarnas ordning ansluter sig genom de eocena
ictopsiderna, på det närmaste till deras pungdjursfäder:
Amblotheria.
Creodonternas ordning har nyligen blifvit närmare
bekant genom talrika eocena arter från Europa och
Nordamerika. De voro klumpiga hälgångare med femtåiga, platta
fötter och med fullt typiskt placentalt tandsystem. De 44
tänderna voro mycket mindre differentierade än hos de öfriga
rofdjuren. Isynnerhet sakna de de äkta rofdjurens roftand.
Mycket formrikare och mångfaldigare utvecklad är de
egentligarof djurens ordning (Carnivora). Hos dessa
differentierar sig rofdjurstandsystemet på mycket
karakterristiskt sätt, i det att hörntänder och roftänder starkt
framträda. Roftanden är en särskildt utbildad kindtand, hvars
stora, skarpkantade krona speciellt är anpassad till att
sönderslita kött. Det indifferentaste tandsystemet visa de
eocena viverrahundarna (Cynodictida), som nära ansluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
