Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Människoarter och människoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURILIG SKAPELSEHISTORIA 193
så är den i alla händelser försvinnande liten mot de ofantliga
tidrymder, hvilka behöfdes för den gradvis fortskridande
utvecklingen af den långa serien af människans förfäder.
Detta följer redan af den ringa tjocklek, som alla diluviala
aflagringar äga i förhållande till de tertiära och dessa åter i
förhållande till de föregående. Men äfven den oändligt långa
serien af de steg för steg sig utvecklande djurformerna, från
den enklaste moner till Amphioxus, från denna till
urfisken, från urfisken ända till det första däggdjuret och
från detta åter till människan, kräfver för sin historiska
utveckling en lång serie af tidrymder, hvilka sannolikt omfatta
många millioner årtusenden.
De utvecklingsprocesser, som först föranledde de
aplikaste människornas uppkomst från de människolikaste
aporna, äro att söka i tvenne slags anpassningsverksamheter
hos de sistnämnda, hvilka framför alla andra voro häfstänger
för människoblifvandet — den upprätta gången och
detartikulerade språket. Dessa båda fysiologiska
funktioner uppkommo nödvändigt jämte tvenne motsvarande
morfologiska ombildningar, med hvilka de stå i den närmaste
växelverkan, nämligen fram- och bakbenens samt
struphufvudets differentiering. Men det
viktigaste fullkomnandet af dessa organ samt deras funktioner
måste för det tredje mäktigt återverka på
differentieringen af hjärnan och af de däraf beroende
olikaslagen af själsverksamhet, och därmed var
den väg öppnad, på hvilken människan sedan dess under
ett ständigt framåtskridande utvecklat sig och vida
öfverflyglat sina djuriska förfäder.
Såsom det äldsta af dessa tre viktiga
utvecklingsprocesser af den mänskliga organismen måste vi framhålla
extremiteternas högredifferentiering och
fullkomning, hvilken åstadkommes genom vänjandet
videnupprätt gång. Därigenom att framfötterna mera
uteslutande antogo och bibehöllo funktionen att gripa och
taga, bakfötterna däremot allt mera uteslutande funktionen
att trampa och gå, utbildade sig denna motsats mellan hand
och fot. Denna differentiering hade tillika i sitt följe en
hel rad af viktiga förändringar i den öfriga kroppsbild-
13. — Hæckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
