Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Människoarter och människoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 ERNST HæCKEI.
ningen. Hela ryggradspelaren, men isynnerhet bäcken- och
skuldergördlarna, samt hela den därtill hörande muskulaturen
undergingo därigenom de ombildningar, genom hvilka
människokroppen skiljer sig från de människolika apornas.
Uppkomsten af ett artikuleradt talspråk och
struphufvudets därmed förenade högre
differentiering ha vi först att betrakta såsom det senare,
andra och viktigaste stadiet i människoblifvandet. Det var
utan tvifvel detta, som framför allt bidrog att skapa det
djupa svalget mellan människa och djur, och som äfven
först föranledde de mest betydande framsteg i
själsverksamheten och hjärnans därmed förenade fullkomnande.
Däggdjurens språk, t. ex. hundens skall, kattens jamande
etc. äro blott interjektions- språk d. v. s. enstaka
utrop, som meddela vissa känslor eller önskningar. Hos i
samhällen lefvande däggdjur kunna dessa uttryck få högre
betydelse såsom befallningar, varningar, hjälprop etc.
Mer än allt annat måste uppkomsten af det mänskliga
språket verka förädlande och ombildande på människans
hjärna och således äfven på hennes själslif. Den högre
differentieringen och fullkomningen af
hjärnan och själslifvet såsom hjärnans
högsta funktion försiggingo i omedelbar växelverkan
med dess yttring genom språket. Därför kunde den
jämförande språkforskningens mest betydande representanter i
utvecklingen af människans språk med rätta se den
viktigaste processen i människans skiljande från hennes djuriska
förfäder.
Att här följa själfva språkbildningsprocessen, därtill sakna
vi utrymme. Vi måste i detta afseende särskildt hänvisa
till Wilhelm Bleeks viktiga skrift »om språkets
ursprung». Denne utmärkte forskare uttalade i ett bref till
mig den åsikten, att alla olika språk bland
människorna ha ett gemensamt, monofyletiskt
ursprung. Däremot äro andra berömda språkforskare
af den åsikten, att det mänskliga språket
uppkommitpå flera håll. Så påstår isynnerhet Sc hl e
icher, likaså antaga äfven Friedrich Müller och
andra betydande linguister en själfständig uppkomst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
