Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Människoarter och människoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 199
trakter olika små stammar, som intaga en af de lägsta
ståndpunkterna bland de lefvande människoraserna.
Af den hypotetiska »xarmänniskamn» (Protanthr
opos atavus) har hittills ingen fossil återstod påträffats.
Men vid den utomordentliga likhet i kroppsbyggnad, som
ännu i dag har bibehållit sig mellan de lägsta
människoraserna och de högsta människoaporna, behöfs det blott
ringa inbillningskraft för att föreställa sig en förmedlande
mellanform mellan båda och i denna få en ungefärlig bild
af den förmodade urmänniskan. Hand i hand med
extremiteternas ombildning vid Protanthropos, eller
urmänmänniskans utveckling måste äfven hjärnans och
struphufvudets ha gått. Om de egentliga mänskliga språken äro
af monofyletiskt ursprung, måste apmänniskan redan ägt
de första elementen däraf. Om det däremot är af
polyfyletiskt ursprung, så böra apmänniskorna saknat
talförmåga, hvilken först af hennes efterkommande förvärfvats,
sedan redan urmänniskoartens uppdelning i skillda arter
försiggått.
Af den talförmåga saknande urmänniskan, hvilken vi
betrakta såsom den gemensamma stamarten för alla öfriga
arter, uppkommo närmast sannolikt genom naturligt urval
åtskilliga oss obekanta, numera för länge sedan utdöda
människoarter. Två af dessa arter, en ullhårig och en
släthårig, hvilka divergerade starkast och därför segrade öfver
de andra i kampen för tillvaron, blefvo måhända
stamformer för de öfriga människoarterna.
Hufvudgrenen af de ullhåriga människorna
utbredde sig först blott öfver den södra jordhalfvan och
vandrade där dels österut, dels västerut. Kvarlefvor af den
östra grenen äro papuas i Neuguinea och Melanesien. En
föga förändrad återstod af den västra grenen äro
hottentotterna, hvilka invandrat från nordost till sina nuvarande
hem. Måhända just under denna vandring är det, som
kaffrerna och negrerna utgrenat sig från dessa.
Den andra och för utveckling mera lämpade
urmänniskoarten, de släthåriga människorna, hafva åt
oss kvarlämnat en föga förändrad, åt sydost flyktad återstod
af sin gemensamma stamform i de apartade australierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
