Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Invändningar mot descendensteoriens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 213
liga ändamål och den öfriga naturen endast är skapad för
att tjäna denna »världens herre». Såsom bekant är densamma
nära förbunden med den geocentriska villfarelsen, att
jorden är världens fasta medelpunkt, omkring hvilken solen,
månen och stjärnorna röra sig. Den som hyllar denna
första åskådning, måste följaktligen också dela denna
senare, nyligen af pastor Knak med så stor framgång
företrädda åsikt. Enligt vår motsatta mening är den geocentriska
irrläran likaså bestämdt och för all framtid vederlagd af
Copernicus och Newton, som den antropocentriska
villfarelsen genom Lamarck och Darwin.
Nytt och intressant i Rankes »grundläggande» program
är däremot påståendet, att denna antropocentriska grundsats
är en »allmänt erkänd sats». Jag tror nu — och därvid är
jag säker om alla nutida zoologers uppmuntrande
instämmande — att denna högsta enligt Ranke, »allmänt erkända»
sats är fullkomligt falsk, och att dess raka motsats
är sann. »Djurriket är hvarken den sönderdelade människan»,
ej heller »är människan hela djurrikets mönsterbild». Af
djurrikets tio stammar, hvars utvecklingshistoria vi förut hafva
undersökt, hafva fem öfver hufvud taget intet att skaffa med
människan, nämligen svampdjuren, nässeldjuren, blötdjuren,
tagghudingarna och leddjuren.
En serie af andra mot descendensteorien resta
invändningar är icke af teoretisk utan af praktisk natur. De gälla
icke dess vetenskapliga sanning utan de praktiska
följder, som man fruktar af dess utbredning för vår andliga
bildning och för vårt kulturlif. Icke få äro af den åsikten, att
det senares fasta grundvalar skakas af densamma och att
isynnerhet sedligheten kommer i fara. Dessa farhågor äro
desamma, som från fordom har ställts upp emot alla
vetenskapens stora framsteg. Sedan gammalt gälla frukterna »på
kunskapens träd» såsom förbjudna, och sedan gammalt ha
prästerna, hvilka för sig ensamma stoltserade med att fullt
äga sanningen, sorgfälligt vaktat desamma, och själfva
utnyttjat dem till sin fördel eller till det öfriga människosläktets
skada.
Civilisationens historia har lärt oss, huru grundlösa
sådana farhågor alltid varit. Hvarje stor sannings upptäck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
