Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Invändningar mot descendensteoriens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 ERNST HÆCKEL
sökning af den yttre och lätt tillgängliga kroppsformen utan
att begagna sig af den djupare kännedomen om doras inre
byggnad.
Men vida ofördelaktigare än denna ensidiga riktning,
är för den allmänna uppfattningen af naturen i dess helhet
den brist på filosofisk bildning, som kännetecknar
nutidens flesta naturforskare. Den forna spekulativa
naturfilosofiens många villfarelser hafva bragt hela filosofien i
en sådan misskredit hos de exakta empiriska naturforskarna,
att de hängifva sig åt den underliga villfarelsen att kunna
uppföra naturvetenskapens byggnad af blotta sakförhållanden,
utan ett sammanbindande filosofiskt samband dem emellan.
Den sanna, monistiska vetenskapens,
naturvetenskapens, orubbliga byggnad uppstår
blott genom empiriens och filosofiens
närmaste växelverkan och ömsesidiga
hopflätandevid hvarandra.
De mest i ögonen fallande och talrikaste exemplen på
brist på sund logik finnas än i dag inom den s. k. »»xakta
antropologien» och då denna vetenskap å ena sidan
lofvar mycket för framtiden, å andra sidan de af dem
framkastade invändningarna mot descendensläran just träffa dess
viktigaste slutsats, »ymänniskans aphärkomst», är det väl
lämpligt, att här något närmare kritiskt undersöka densamma.
Såsom ett framstående exempel på denna riktning väljer jag
Rankes stora arbete: »Människan». Den ståndpunkt, från
hvilken denne »exakte antropolog» bedömer människans natur
och i sitt populärt skrifna arbete framför den för den bildade
publiken, kännetecknar han själf med all önskvärd klarhet
i sitt företal genom följande sats: »Grundvalen för alla
betraktelser i denna bok bildar den allmänt erkända satsen, att
hela den animala världen på logiskt sätt i kroppsligt afseende
är sammansluten till en ideell enhet, i hvars spets människan
står. I denna mening är djurriket den sönderdelade
människan och människan hela djurrikets mönsterbild.»
Denna Rankes grundsats, som enligt hans egen uppgift
bildar grundvalen för alla antropologiska betraktelser, är den
antropocentriska världsåskådningens urgamla ståndpunkt,
enligt hvilken människan är allt jordelifs medelpunkt och slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
