Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Bevis för descendensteoriens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURIIG SKAPELSEHISTORIA 219
förra så fullständigt vi gärna kunna önska det direkt
bevisas af den senare och fastställes på mekaniska grunder.
Lagarna om ärftlighet och anpassning äro allmänt
erkända fysiologiska fakta; de förra äro återförbara
till cellernas fortplantning, de senare till deras n
ärande. Å andra sidan är kampen för tillvaron
ett biologiskt faktum, som med matematisk nödvändighet
följer ur det allmänna missförhållandet mellan
genomsnittsantalet af organiska individ och det mångfaldigt större
antalet af ämnen till nya lif. Men då anpassning och
ärftlighet befinna sig i ständig växelverkan under kampen för
tillvaron, så följer däraf oundvikligen det naturliga
urvalet, hvilket alltid och öfverallt inverkar på de
organiska arternas ombildning och alstrar nya arter genom
divergens. Särskildt gynnas denna verksamhet genom
organismernas beständigt fortgående aktiva och passiva v an
dringar. Om vi rätt taga i öfvervägande dessa
omständigheter, förefaller oss den beständiga och så småningom
skeende ombildningen eller transmutationen af de organiska
arterna såsom en biologisk process, hvilken enligt
kausallagen med nödvändighet måste följa af
organismernas egen natur och deras ömsesidiga växelförhållanden.
Att äfven människans ursprung måste förklaras ur
denna allmänna organiska ombildningsprocess, och att det
också förklaras ur denna likaså enkelt som naturligt, tror
jag mig hafva tillräckligt bevisat i de sista kapitlen. Men
jag kan här icke underlåta att ännu en gång hänvisa till
det alldeles oskiljaktiga sammanhanget mellan denna s. k.
»aplära eller pitecoidteori» och hela descendensläran. Om
den senare är biologiens största induktionslag, så
följer däraf att den förra med nödvändighet är att anse
såsom dess viktigaste deduktionslag. Bådastå och
falla med hvarandra.
Hos alla däggdjur, som vi känna, består det centrala
nervsystemet af hjärna och ryggmärg. Vi draga ur detta
förhållande den allmänna induktionsslutsatsen, att
alla däggdjur utan undantag, de utdöda och de oss ännu
obekanta lefvande arterna, likaså väl som de af oss
undersökta arterna, hafva en likartad hjärna och ryggmärg. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
