Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Upptäckten af lagen om kraftens oförstörbarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 QHM NATURKRAFTERNAS VÄXELVÄRKAN.
genom bränslet frambrakta värmet i form af mekaniskt
arbete.
En liknande undersökning af alla andra kända
fysikaliska och kemiska processer ger nu vid handen, att
världsalltet har ett förråd af arbetsduglig kraft, som på intet
sätt kan vare sig ökas eller minskas; att således mängden
af kraft i den oorganiska naturen är lika evig och
oföränderlig som materien. Denna allmänna lag, uttalad i
denna form, är det som jag kallat principen om kraftens
oförstörbarhet .*)
Vi människor kunna icke för våra behof skapa någon
arbetskraft; vi kunna endast tillägna oss densamma ur
naturens allmänna förråd. Skogsbäcken och vinden, som
drifva våra kvarnar, skogen och stenkolslagren, som förse
vår ångmaskiner, äro bärare af en del af dessa naturens
stora kraftförråd, som vi använda för våra syften och hvars
värkningar vi söka lämpa efter dem. Kvarnägaren gör
anspråk på tyngden af det nedflytande vattnet eller den
förbifarande vindens lefvande kraft som sin egendom.
Dessa delar af det allmänna kraftförrådet är det, som
förläna hans egendom dess hufvudsakliga värde.
Ur den satsen att icke den minsta mängd arbetskraft**)
kan törsvinna, följer emellertid icke, att den icke kan
gå förlorad för mänskligt bruk. I detta afseende äro de
slutsatser viktiga, hvilka W, Thomson dragit ur den redan
förut nämda Carnots lag. Denna lag, som Carnot fann
då han sökte utforska förhållandet mellan värme och
arbete, men som ingalunda följer som en konsekvens af
lagen för kraftens oförstörbarhet och som förut af Clausius
blifvit ändrad därhän, att den icke motsäger denna all-
*) I nyare tid har man infört särskilda uttryckssätt för de olika
former af kraft som i texten omtalats. Man skiljer sålunda emellan
å ena sidan spännkraften, som beror på kroppens läge (en upplyft
sten) eller dess delars beskaffenhet (en spänd fjäder, en sasmmanprässad gas,
krut) och å den andra sidan den lefvande kraften, som beror på
kroppens rörelse. För att förebygga åtskilliga missförstånd har man rent
af sökt undvika uttrycket kraft och använder i stället (efter Rankine
och Thomson) uttrycket energi. Man kallar då spännkraften för
potentiell energi och den lefvande kraften för kinetisk energi. Och man
säger i stället för »lagen om kraftens oförstörbarhet» hällre »lagen om
senergiens oförstörbarhet». Öfvers.
**) = energi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
