Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Upptäckten af lagen om kraftens oförstörbarhet - 5. Solsystemets uppkomst (Kant-Laplaces hypotes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 ÖM NATURKRAFTERNAS VÄXELVÄRKAYX.
förrådet öfvergå i värme och slutligen alla kroppar bli
lika varma. Men då är hvarje möjlighet till vidare
förändring uttömd, då måste fullständigt stillestånd inträda
i alla naturprocesser af hvad slag de vara må. Afven
växternas, människornas och djurens lif kan naturligtvis
icke äga bestånd, när solen förlorat sin högre temperatur
och därmed äfven sitt ljus, och när jordskorpans samtliga
beståndsdelar ingått de kemiska föreningar, som deras
frändskaper fordra. Korteligen, världsalltet blir från denna
tidpunkt räknat dömt till evig hvila.
Dessa följdsatser af Carnots lag äro naturligtvis endast
bindande under den förutsättning, att lagen vid fortsatt
pröfning bevisar sig vara allmängiltig. Emellertid synes
föga utsikt för handen att den icke skulle vara detta.
I hvarje fall måste vi beundra Thomsons skarpa blick, som
mellan bokstäfverna i en redan länge känd matematisk
formel, hvilken endast talar om kroppars värme, volym
och tryck, förstod att läsa slutsatser, som hota
världsalltet med evig död — låt vara efter en oëändlig tid.
5. Solsystemets uppkomst (Kant-Laplaces
hypotes).
Jag hade förberedt eder på att vår väg skulle komma
att leda genom en törnig och mödosam sträcka af
matematiskt-mekaniska begreppsutvecklingar. Nu hafva vi
tillryggalagt denna del af vägen. Den allmänna princip,
som jag sökt framlägga för eder, har fört oss till en
ståndpunkt med vidtomfattande utsikter, och vi kunna
nu därifrån efter behag betrakta den ena eller andra
sidan af den kringliggande världen, den som inträsserar
oss mäst. En inblick i fysikens trånga laboratorium med
dess små förhållanden och invecklade abstraktioner skulle
icke vara så tilldragande som en blick på den vida himlen
öfver oss och molnen, floderna, skogarna och varelserna
omkring oss. När jag därvid betraktar lagar, som i första
hand äro härledda endast ur de fysikaliska processerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
