Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Solsystemets framtida öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 OM NATURKRAFTERNAS VÄXELVÄRKAN.
svinnande ögonblick i dess tillvaro människosläktets existens
utgjort. Ett vendiskt lerkärl, ett romerskt svärd, som vi
finna i jorden, uppväcker hos oss föreställningen om en
grå forntid; det som Europas museer visar oss af Egyptens
och Assyriens fornlämningar betrakta vi med stum häpnad
och förtvifla om att kunna höja oss till föreställningen om
tider, som ligga så långt tillbaka; och likväl måste
påtagligen människosläktet ägt bestånd och förökat sig många
tusen år innan det kunnat bygga pyramiderna och Ninive.
Man brukar ofta uppskatta människornas historia till
omkring 6,000 år; men hur oerhörd denna tiderymd än
må synas, hvad betyder den väl gent emot de perioder,
under hvilka jorden visserligen ännu icke bar några
människor, men en lång rad af nu utdöda, men en gång yppiga
djur- och växtslag; under hvilka i våra trakter
bärnstensträden grönskade och droppade sitt dyrbara harts i jorden
och hafvet; då i Sibirien, Europa och Nordamerika tropiska
palmlundar vuxo samt jätteödlor och elefanter huserade,
hvilkas väldiga kvarlefvor vi finna begrafda i jorden. Olika
geologer hafva efter olika utgångspunkter sökt uppskatta
längden af dessa perioder, och meurlfa torn växla mellan 1 och 9
millioner år. Men den tid återigen, under hvilken lefvande
varelser frambrakts på jorden, är endast en obetydlighet
gent emot den, då jorden var en boll af smält sten. På
grund af försök, som Bischof anstält öfver kallnandet af
smält basalt, kan den tid, som jorden behöft för att
afkylas från 2,000 grader till 200, skattas till omkring 350
millioner år. Men öfver den tid, som åtgått för
urnebulosans förtätning till ett planetsystem, måste våra
djärfvaste förmodanden förstummas. Människans hittills förflutna
historia är således blott ett kort vågslag i tidernas ocean;
det nuvarande människosläktet synes kunna anse sig
tillförsäkrat gynnsamma förhållanden i den oorganiska naturen,
som betrygga dess tillvaro under mycket längre följder af
årtusenden än det hittills ägt bestånd, så att vi ingenting
hafva att befara för oss och för långa, långa rader af
generationer. Men ännu arbeta samma krafter i luften,
: vattnet och jordklotets vulkaniska ihnandömen, som
förorsakat de föregående geologiskaå omgestaltningarna och
begraft det ena ledet af djur- och växtformer efter det
andra. Dessa krafter torde väl gnarare medföra
människosläktets ytterstå dag än de yttërst aflägsna kosmiska för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
