Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i nästan all jord, uppstår genom syrsättning av
ammoniak, som bildas, då kvävehaltiga ämnen ruttna
i jorden. I början av sextiotalet uttalade Pasteur
den förmodan, att salpetersyrebildningen utfördes
av organismer (bakterier) liksom ättiksyrebildningen
(av sprit), och detta bekräftades snart nog, då man
fann att salpeterbildningen i jorden kan hämmas
genom inverkan av kloroformångor. Att isolera
dessa organismer var emellertid förbundet med de
största svårigheter, enär jorden innehåller ett snart
sagt oändligt antal bakterier. Det har dock
slutligen lyckats ryssen Winogradsky, som åt de
salpeterbildande bakterierna givit namnet nitromonader.
Det föll snart Winogradsky i ögonen, att dessa
nitromonader kunde leva i näringslösningar, som
saknade varje spår av organiska näringsämnen. Odlade
han dem i en närlösning, som jämte svavelsyrade
och fosforsyrade salter endast innehöll ett
ammoniaksalt, så växte och förökade sig nitromonaderna
mycket livligt, och detta lika väl i djupaste mörker
som i dagsljus. Samtidigt förvandlades ammoniaken
till salpetersyra, så att efter någon tid all
ammoniak var försvunnen, men till gengäld hade
bakterierna ökat sig och bildat vägbara mängder av
organisk substans.
Varifrån hade nu nitromonaderna fått den för
sina livsprocesser nödiga energin? Icke från
solljuset och lika litet från organiska näringsämnen.
Enda förklaringen är tydligen den som Winogradsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
