Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas vattenförbrukning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tat sig rakt uppåt. Karaktäristiskt för
sömnställningen om natten är alltså att bladen intaga en
vertikal ställning, rakt nedåt eller rakt uppåt; fram
på morgonen, när solen hunnit verka, ställa de sig
åter horisontalt, för att fånga så mycket ljus som
möjligt. Ehuru denna växtens sömn — Somnus
plantarum — redan var känd av den romerske
naturforskaren Plinius, är Darwin dock den förste,
som på allvar sökt utröna vad gagn växterna kunna
ha av dessa rörelser, som naturligtvis äro förenade
med en viss kraftförbrukning. Darwin fann, att om
man under kalla och klara frostnätter utsatte
harsyran, melilotus och liknande växter för kölden,
efter att genom förband o. s. v. ha hindrat en del
av bladen från att intaga sömnställningen, så
skadades dessa senare betydligt mera av kölden än
de sovande bladen. På denna grund var Darwin
böjd för att uppfatta sömnställningen som ett
skyddsmedel mot köld. Nu är det emellertid ett faktum
att växter med sovande blad äro vida talrikare i
de varma länderna, särskilt i tropikerna än i de
kalla zonerna, och redan denna omständighet gör
det svårt att tillerkänna det Darwinska
åskådningssättet allmängiltig betydelse. Däremot har Stahl
funnit att blad, som ställt sig vertikalt, härigenom
undgå det daggbeslag, som på natten och morgonen
annars avsätter sig på bladens över- och undersida,
och genom sin närvaro hindrar vattenavdunstningen
från bladens inre d. v. s. transpirationen, som först
kan komma i gång, sedan daggbeslaget avdunstat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
