Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnetkranar och fartygsmagnetism.
^ilka allvarliga risker för
navigeringen som kunna
förorsakas av de vid
lossning av järnskrot använda
magnetkranarna, ha tydligt
framgått av ett par nyligen
; inträffade fall. Det gäller
de båda tyska ångarna
"Weser" och "Oder", som
j| båda lossat järnskrot med
jen elektromagnetisk krän i
! Puerto Musei vid Gijon i
Biscayabukten. Därefter visade sig så starka
ändringar i kompassdeviationen, att det satts i fråga
att alldeles förbjuda användandet av
elektromagnetiska kranar, exempelvis i certepartierna.
S/S "Oder" hade två kompasser, en
normalkompass (sprit) som stod sju meter från
skorstenen på ett däckshus av järn;
styrkompassen stod på bryggan för om ratten och
strax för om däckshuset av järn och
rodermaskinen. I februari förra året lossade "Oder"
en skrotlast med magnetkran i Puerto Musei.
Kompasserna voro förda i land; fartyget låg
an vidpass ost, med babordssidan mot pir.
Vid lossning ur andra luckan måste kranen
alltid svängas akteröver; därvid passerade
magneten varje gång alldeles nära däckshuset
•och inducerade så småningom detta magnetiskt.
På detta sätt uppstod en stark negativ pol,
som påverkade kompasserna, så att nålarnas
nordpolar aweko akteröver och en stor västlig
deklination uppstod. Företagen
deviationsbe-stämning till sjöss visade efter flyttning av
långskeppsmagneterna på pej lkompassen
allt-jämte en deviation B = —22°.
Styrkompass-rosen reagerade icke vid B-magneternas
flyttning, utan låg stadigt an SSO vid omkring
77 graders avvikning.
Som man kunde vänta, visade det sig sedan
vid iakttagelser vid Noord-Hinders fyrskepp,
att den förvärvade magnetismen under resan
förflyktigats delvis, och det är att förmoda
att den med tiden kommer att minskas
ytterligare.
Vid kompassernas prövning å "Deutsche
See-warte" visade sig att nålsystemen i dessa icke
lidit någon magnetisk ändring genom den starka
inducerade polen.
Dr. Maurer i "Deutsche Seewarte" skriver
om dessa iakttagelser i "Nachrichten für
See-fahrer", att felet måste bero därpå att
magneten i starkt inducerat tillstånd förts runt
däckshuset endast i en led, d. v. s. när den
lyfte det vidhängande järnskrotet i land. Då
lossningsanordningen för övrigt är mycket
praktisk, torde man knappast önska övergiva den;
den farliga inverkan torde för övrigt i huvudsak
kunna upphävas genom enkla mått och steg.
Man bör först och främst förhindra, dels
att magneten, då den är i sitt ytterst starkt
inducerade tillstånd, d. v. s. med ström
pådragen, får passera tätt förbi järndelar i
kompassuppställningens närhet, samt dels att den
alltid passerar förbi i lika magnetisering. Man
bör sålunda skifta poler varje gång genom
att kasta om strömmen (strömbrytaren bör
ersättas med en polvändare med nollställning);
går magneten då förbi ett jämnt antal gånger,
så blir den slutliga verkan obetydlig.
I varje fall måste man naturligtvis efter
lossningen göra en noggrann deviering och
eventuell ny kompensering, vilket för övrigt
erfordras redan genom den ändrade järnlasten.
Vid denna lossningsmetods användande
brukar man föra i land kompasserna. Emellertid
är detta i regel betydelselöst, ty de iakttagna
felen ha ej sitt säte i kompassen utan i
fartygsjärnet i närheten av kompassens
uppställningsplats.
Så länge kompassrosen, resp. flytkroppen är
fritt vridbar, så länge kan man utan risk föra
in dem även i synnerligen starka magnetfält
som de ifrågavarande: man skall på sin höjd
få en ökning av magnetiska momentet som i
regel icke är till skada. Endast om magneten
komme så nära, att den kunde vrida rosen
eller flytkroppen att ligga snett och hänga upp
sig, vore fara för handen.
Inverkan på de egentliga
kompenseringsmag-neterna av de förbifarande magnetiska fälten
kan liksom beträffande momentet hos
kompass-nålarne anses vara utan betydelse, däremot är
icke uteslutet, att tillfälliga fält av
halvper-manent natur kunna bildas i mjukjärnskulorna
och eventuellt förekommande Flinders bar,
varför dessa kompenseringsanordningar i
förväg böra avlägsnas för att sedermera
anbringas i sitt förutvarande läge.
3
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
