Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 2
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
het ingen extra vinst, då de, som äro gifta,
dessutom likväl hålla hushåll hemma.
Jag kan ej annat än instämma med
"Tjänsteman", att uttrycket, att det behöves en
"karl" till uppgiften i fråga var dumt och
plumpt och ej alls ägnat att förbättra
samförståndet mellan två så stora kårer, som
sjöofficerare och handelsbefäl utgöra.
Om vi nu se på denna fråga från
handelsbefälets sida, är jag också helt säker på, att
ingen så där utan vidare och direkt nedsätter
sjöofficerskåren och helt utdömer dess
förmåga att bland sig uppleta lämpliga individer
till utbildning av duktiga befälhavare på en
isbrytare. Inom sjöofficerskåren liksom inom
handelsbefälet tror jag dock ingen utan vidare
bliver "mästare" på denna helt säkert mycket
svåra konst, utan att därtill särskilt utbildas
och praktiskt få vara med om detsamma.
Härvid tror jag, att kapten Koch löst sin
uppgift på ett hedrande sätt, särskilt då det här
gällde ett alldeles nytt fartyg, som ingen förut
kände till. Härvid bör kanske även påpekas,
att kapten Koch 1911 och 1912, om jag ej
misstager mig, tjänstgjort å handelsfartyg.
Man talar om, att den rätta kontakten
mellan isbrytarens befäl å ena sidan och
handelsfartygens å andra, ej vore möjlig, som
saken nu är. I visst avseende, må jag säga,
är detta rätt, ty en sjöofficer kan inte och är
heller icke inne i handelsfartygens och dess
befäls förhållanden, och är detta i stort
avseende beroende på det synnerligen ringa och
dåliga samarbete flottans och handelsmarinens
män hava med varandra.
Att man inom handelsflottans befäl skulle
finna synnerligen dugliga män, att sätta på
denna plats, är utom allt tvivel. Dock anser
jag, att det inte spelar någon roll, att endast
välja den, som känner till Norrlandskusten.
Statsisbrytaren är ju en rörlig faktor att
insättas var som helst efter vår kust, där det
behöves, och är det ju ännu i friskt minne de
svåra isförhållanden, som vi haft på vår södra
och västra kuststräcka. Att samarbetet även
kan tänkas büva bättre, då befälet rekryteras
från handelsflottan, är kanske otvivelaktigt.
Att rederier och även den övriga
allmänheten, särskilt då de, som sända sina varor
båt-ledes, äro starkt intresserade, behöver ju ej
påpekas, men att dessa gå och vänta på någon
"generalskräll", är väl knappast troligt. Är
olyckan framme, då kan det likaväl ske den
ena som den andra, utan att därvid bristande
förmåga eller förutseende varit den direkta
orsaken. Självklart är dock, att dessa intressen
icke utan vidare få åsidosättas, utan tvärtom
så mycket som möjligt i stället tillgodoses.
Vad som då särskilt ligger nära till hands,
är enligt min åsikt, för de rederier, som hava
förbindelse på för is utsatta leder och
hamnar, att i största möjliga utsträckning få
personal, som i någon mån äro hemma i
handhavandet av fartygen under dessa förhållanden,
men även kanske i främsta rummet fartyg, som
äro lämpade just för denna trafik. Att
därvid Statsisbrytaren skulle vara en särdeles god
skola för både befäl och manskap är
ovedersägligt. Men därvid kommer man åter i
kontakt med flottans krav, att få så många som
möjligt av sitt eget befäl och manskap
förtrogna med dessa förhållanden.
Efter vad jag tror, komma omständigheterna,
att bliva sådana, att denna fråga gå samtliga
parter av sig själft till mötes. Hur förklara
detta? Jo, alltmer och mer göra sig
känningarna av försvarets nedskrivning märkbara. Så
ock inom flottan, där just bland befälet länge
varit verklig personalbrist, som i stället för att
minskas tvärtom ökas. Detta, tillsammans med
en del andra faktorer, har haft till följd, att
stora svårigheter förefunnits att få en
kontinuerlig tjänstgöring till stånd på
Statsisbrytaren och är fortfarande så gott som omöjligt.
Denna kontinuerlighet har ju den allra största
betydelse, då man först därigenom kan få
personal, som icke helt är nybörjare, utan som
successivt förnyas, låt säga under tre år. Mer
och mer kommer dock den frågan fram: "Kan
flottan av stamofficerare tillgodose denna
successiva kommendering?" Helt säkert ej. Vid
ett krigstillfälle torde bristen av
stamofficerare göra sig ändå mer gällande, varför man
ej kan antaga, att stamofficerare då avses för
Statsisbrytaren. Osökt kommer man till den
tanken, att stamofficeren redan nu bör ersättas
med reservbefäl. Härvid får jag särskilt
betona lämpligt sådant. En reservofficer på en
sådan plats bör framför allt vara "sjögående",
d. v. s. vara väl hemma i tjänsten å ett
handelsfartyg.
Skulle saken ordnas på detta sätt, har
sjöförsvaret i största möjliga utsträckning blivit
tillgodosett, utan att borttaga från tjänsten
därstädes väl behövligt befäl. Samtidigt ha
handelssjöfartens intressen blivit tillgodosedda ge-
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
