Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Feb. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 2
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
styrkor till Östersjön. Den 19 oktober
väntades sålunda en brittisk eskader till
Karlskrona, bestående av pansarskeppen
"Northumberland", "Anson", "Monarch", "Iron Duke"
och kanonbåten "Curlew". På
"Northumberland" förde viceamiral Baird befälet och på
"Anson" konteramiral Fraceys, det var
således ganska förnämligt befäl på en så liten
eskader. Man kan ju se saken hur man vill,
men ödet fogade det så, att på "Anson"
tjänstgjorde svenske kaptenen S. Natt och Dag, på
"Iron Duke" norske löjtnanten Kielland, bägge
sjöofficerare. Redan vid engelsmännens avgång
från Öresund rådde dåligt väder, som uppe vid
blekingska kusten övergick till regntjocka och
rykande storm. "Det blåste stickor och strån",
som det heter på sjömansspråket, och
vindhastigheten uppskattades till 28—30 m.
Mästerlotsen "Sven Erik" samt ett flertal lotsar hade
därför i god tid bemannat den stora däckade
lotsbåten och stuckit ut till havs, för att möta
utanför skären. Så småningom siktades
engelsmännens väldiga skrov och främst
"Northumberland", förande lotsflagg. Kuttern styrde
mot amiralskeppet, men i den svåra sjön kunde
hon icke bördas, varför en ända kastades ut
till lotsbåten. Mästerlotsen hade såsom den
äldste bestämt sig för flaggskeppet. Han slog
ändan om livet, tog Gud i hågen och hoppade
i sjön samt halades ombord. Knappt var han
uppe på bryggan hos amiralen förr än denne
myndigt förklarade, att "nu gå vi in". Hans
avsikt var att själv gå i teten och låta de
andra fartygen följa, som det heter, "i rävens
långa svans" eller "under skot", utan lotsar.
Men det var "Sven Erik" icke med på; han
tänkte på ansvaret och kanske en smula på de
goda lotspenningarna, varför han svarade.
"Nej, ni får ta lots allihop, jag svarar endast
för det fartyg jag själv för." "Varför det?"
frågade engelsmannen. "Därför att här ligger
ett grund i farleden." Amiralen visade på den
engelska specialen att det var rent vatten och
tillade: "Här finnes intet grund."
Mästerlotsen stod emellertid på sig och svarade: "Jag
vet, att där finns ett grund i alla fall. "All
right!" sade den myndige britten, vände på
klacken och lät signalera "tag lots". När dessa
voro ombord satte man i gång med
"Northumberland" i teten. Då man närmade sig den
omtvistade punkten gjordes en bågformig gir
för att undvika det farliga grundet. Efter
ankringen kallades kapten Natt och Dag om-
(iO
bord på flaggskeppet för att reda ut frågan.
Resultatet blev, att han skickades i land till
befälhavande amiralen von Otter för att
anmäla förhållandet. Man undersökte farleden,
men fann intet grund och "Sven Erik" kom i
förhör. Denne förklarade kort och gott att
han visste var grundet låg, så visst han fått
"billgarnsbosmar" och garnen sönderslitna av
stenar. "Ja, är det så, är det bra", tillade den
gamle fåordige amiralen. Därmed troddes
saken avslutad, men när eskadern kom till
England lär en officiell anmälan kommit
vederbörande till handa. Tilläggas bör, att
pansarfartyget "Anson" hade grundstött i Store Belt
och varit nära att få gå hem tidigare. Det
blev ny undersökning, denna gång av
lots-kapten v. Rosen, och denne passade då på att
i förbifarten ge "Sven Erik" en vink om, att
"är det så att det inte finnes något grund, så
tar dej f—n!" Men "Sven Erik" lät sig icke
bekomma, utan svarade: "Det är min sak."
När lotsångaren kom ut, lade sig mästerlotsen
på sina märken och när lodet sänktes träffade
det — den omdebatterade stenen. Grundet låg
där det var utpekat, så den gången fick den
lede gå tomhänt. —
Ett äventyr av allvarligare slag inträffade
fyra år senare då det ryska fartyget "General
Amiral" besökte hamnen. En tidig morgon, den
26 augusti, visade sig helt oväntat en större
rysk örlogsman vid Utklippan och önskade
ingå till Karlskrona på grund av maskinhaveri.
Fartyget stod under befäl av kaptenen av första
rangen Young. Sekond ombord torde varit en
svensktalande ryss med ett svenskt namn,
sedermera känd från rysk-japanska kriget, där
han vid ett tillfälle på ett skickligt sätt
klarade sig in i Wladiwostok. Han uppgav även,
att hans farfader varit svensk general. Även
denna gång rådde disa och oväder, vilket icke
är så ovanligt i Karlskrona. S. mötte "General
Amiral" i närheten av Utklippans fyr och gick
in stora leden. Vid "Sven Eriks grund"
gjordes en gir för att undvika stenen, ty fartyget
var ganska djupgående. En officer frågade
varför han girade i det han tillade, här ligger
intet grund, och visade i den engelska specialen.
"Nej, det gör det icke", svarade S., "det ligger
i huvudet på mig", och därmed avklipptes
vidare diskussion.
Följande natt var S. åter ute på lotsning
och under inseglingen mötte han i närheten av
Tjurkö en rysk båt, som det syntes, sysselsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
