Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Feb. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
med att loda. När ryssarna sågo sig upptäckta
rodde de sin ’väg. Nästa natt upprepades samma
historia, men denna gång träffade han på dem
i närheten av skäret "Länsmannen". Nu blev
det rapport till befälhavande amiralen och slag
i saken. En torpedbåt klargjordes och
beordrades att patrullera i hamnen. Det var ju tur
att det fanns rustade torpedbåtar; många anse
att dylika icke behövas. Den tredje natten var
S. åter ute på lotsning och även denna gång
hade han den turen att träffa på ryssarna, som
i en gigg försökte komma iland vid det
nyanlagda s. k. "Stenbrottsbatteriet". De hade
emellertid mötts av den rådige styckjunkare
B., vilken avvisade spioneriförsöket på ett
synnerligen berömvärt sätt. I förbigående må
nämnas, att ryssarna sade sig vilja till den
norröver liggande staden, men rott fel i
dimman, flera tusen meter sydvart trots kompass
m. m. I båten fanns lodlinor,
fotografiapparater samt tvenne civilklädda personer, men det
är en annan historia. Styckjunkare B. fick
sedermera en officiell belöning för sin raska
handling i form av vasamedaljen av 8 :de
storleken, f. ö. en sällsynt utmärkelse. —
Slutligen begav sig "General Amiral" i väg
med S. som lots. Väl ute vid fördämningarne
sade chefen: "Nu kan lotsen gå iland!" "Nej",
svarade denne, "min framtid är för dyrbar för
att släppa ett sådant fartyg här". "Vad menar
lotsen med det", frågade fartygschefen. "Jo,
för släpper jag henne här", sade S., "så
sätter chefen henne på grund mitt i leden". Han
blev då en smula betänksam och sade: "Följ
då med till i närheten av Klippan. Den
egentliga orsaken, varför man önskade bli av med
lotsen var väl att slippa ett besvärligt vittne
till den avrättning, som kort därpå ägde rum.
Exekutionen fick dels icke ske på svenskt
sjöterritorium, dels icke så länge lotsen var
ombord. De ombordvarande finnarna hade
emellertid berättat, att en man av gemenskapen var
dömd till döden och skulle hängas denna
morgon. Mycket riktigt, knappt hade lotsbåten
lämnat fartyget och befann sig på cirka tusen
meters avstånd förr än en stackare åkte upp
till väders under babords stornock och där
ändade sitt liv. — Ett kusligt minne.
Några interiörer från vistelsen ombord på
det ryska fartyget sakna icke intresse.
Fartyget var ganska smutsigt med en vidrig lukt
överallt. Förut på däck lågo t. ex. dag och
natt skinnfällar och på dessa vilade
vaktmanskapet i broderlig sämja med allehanda små
inhyseshjon. Framför chefens kajuta stodo natt
och dag tvenne poster med skarpladdade gevär
och varje morgon klockan åtta gjordes
uppställning på däck, varunder korum hölls med
ganska vacker sång. Prästen kom då fram,
höll något slags anförande med bön och gjorde
korstecknet, vilket repeterades av de
närvarande. Styckning av kött och rensning av fisk
skedde på däck. En grupp matroser slogo sig
ned i en ring med kött- eller fiskbacken i
mitten. Därunder hände ofta att man tog en
bit rått kött eller en halv torsk och åt med
litet salt. — Instruktionerna gingo lätt och
lekande, en grupp matroser satte sig i ring på
däck med en pyts med en brinnande hamplunta.
I mitten ställde sig en officer eller underofficer
och talade, under tiden rökte och bolmade man
utan uppehåll och nya cigaretter tändes
oupphörligt på luntan. Knutpiskan användes flitigt
av underofficerarna och särskilt voro finnarna
utsatta. Vid ett tillfälle anmälde lotsen en
dylik misshandel och det blev ögonblickligen
arrest för vederbörande. — Även från de långa
krigsåren hade S. åtskilligt att berätta. Det
kan vara nog att återgiva ett par små vackra
episoder från denna händelserika tid. En natt
lotsade S. en liten tysk koff förbi Karlskrona
östra skärgård. Plötsligt kommo tre ryska
u-båtar upp för att anfalla. En av dem lade till,
men när den ryske chefen såg att kaptenen hade
sin unga hustru med sig lät han koffen segla
vidare. En dansk styrman berättade för S.,
att under resa med ett pitchpinelastat fartyg
från Calcutta till England prejades de av en
tysk u-båt utanför Kanalen. U-båten
signalerade : "Lägg bi". Det var intet annat att göra
än att lyda och invänta den tyske chefens
om-bordkomst. Denne kom och sade: "Ni är
destinerade till England med återlast! Det är
bedrövligt, men jag måste sänka er." Under
det att officeren och skepparen talade med
varandra kom den senares unga fru upp på däck
med sin lilla tvååring på armen. Den tyske
befälhavaren yttrade då : "Visserligen ligger jag
här och slåss för mitt land, men jag tänker
på mitt eget barn, därför får ni segla." —
Skeppet låg sedan ett år i England, innan det
kom till Sverige.
L. Stackell.
3
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
