Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3. Mars
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
Kostnaderna böra beräknas på lång sikt och
allt från början göras så, att anledning till
ändringar icke komma att föreligga på ett
femtiotal år.
So far so good.
Men här intjräder ett "aber’’ av ganska
stor betydelse. Dock icke oövervinneligt fast
dyrbart — nämligen lotsfrågan.
I den nuvarande farleden bryter sjön sönder
sig, så att lotsen kan börda i alla väder, om
fartyget vågar gå in på en à en och en halv
min från Hävringe, men öster om revet torde
detta icke kunna gå för sig. I gott väder
finge lotsen i farleden norr om "Kränkan"
möta vid fyrskeppet, men detta ligger för långt
ut, så att fartygen nödgades vänta för länge.
Att förlägga lotsstationen till Enskär vore icke
bättre. Återstår alltså alternativt att stationera
lotsarna på fyrskeppet, vilket ej är att
rekommendera, snarare tvärtom, eller att ta lots från
en kryssande kutter. Denna finge ej vara
mindre än de norska vid Færder och vintertid bleve
även dessa för små. Då fordras en kutter
likvärdig med dem som kryssa vid Dungeness i
Engelska kanalen. I svår storm kunde kuttern
gå före in till "Kränkan"; där finnes plats
att driva på vid bordningen. Här inträder
dock ett andra "aber". Det måste nämligen
krävas tvenne kuttrar, dels för att möjliggöra
avlösning och dels för transport av lotsar till
och från Oxelösund.
Att få medel till utförande av dessa
förslag torde emellertid stöta på allt för stora
hinder f. n. Därför vore det i högsta grad
önskvärt att vi till att börja med åtminstone
få fyrskeppet. Det andra kommer förr eller
senare, ty populär blir, som förut sagts, aldrig
farleden genom Hävringehålet.
B. R.
*
Färgsinne och synskärpa.
Herr Redaktör!
Ser att frågan om fartygsbefälets synskärpa
m. m. åter börjat dryftas med anledning av
ett utlåtande från Medicinalstyrelsen över en
dispensansökan. Det är verkligen på tiden att
något göres i denna sak, ty den för 10 år
sedan utkomna förordningen i dessa
stycken saknar stöd i erfarenheterna från det
praktiska livet och tolkas dessutom olika vid
olika sjömanshus. Till belysande härav vill
jag anföra följande ur ett brev från en ung-
domsvän, som nyligen oförskylt blivit ett av
de många offren för denna hänsynslösa
byråkrati:
— — — "Som du vet gick jag till sjöss
första gången med "Abraham Rydberg" och
genomgick då syn- och färgsinnesprov.
Färgsinnet var normalt enligt Holmgrens system,
synsinne omkring 0.75, enligt en f. d. läkares
från flottan intyg. Läkaren ansåg denna
synförmåga fullt tillräcklig och tydligen även.
"Rydbergs folk" efter jag blev antagen.
Alltså ansågs jag, fjortonårig, lämplig välja denna
bana. Själv begrep jag- intet av detta. Och
vem skulle det vid den åldern?
— — — Sedan den tidpunkten har jag
uttagit mångfaldiga färgsinnesprov, utan
anmärkning. Det första vid inskrivning å sjömanshus.
Något synskärpeprov har aldrig avfordrats mig.
förrän jag löste mitt befälhavarebrev efter 11
års sjötjänst. Ej vid styrmansbrevets lösning.
Jag klarade detta brev, som jag tror,
därigenom att synprovet ej var så noggrant. Jag
löste det tillfälligtvis i en landsortsstad och
själv hade jag ingen anledning tvivla på min
synförmåga.–—
Jag seglade därefter fem år i X-rederiet och
stod i tur att få båt, då jag föll igenom i 1918
års prov. Färgsinnet gick bra, men
synförmågan var 0.7. Gick till specialister, vilka
gåvo samma intyg om synförmågan, men
till-lade, att jag troligen aldrig haft fullt normalt
färgsinne . . . Det Holmgrenska provet kan
jag klara och har sedan dess flera gånger
gjort detta, men ej det nya.
Och, märkvärdigt, under de tjugu år och
mer jag seglat, har ingen ombord någonsin
anmärkt på min synförmåga eller mitt
färgsinne. Tvärtom har jag ansetts se ovanligt
bra i mörker. Själv har jag aldrig tvivlat på
min förmåga eller haft anledning därtill. Har
heller aldrig haft en olyckshändelse under min
17-åriga befälstid. Som du vet har jag även
under en lång följd av år tjänstgjort i
kustfart. Ut och in i hamnar, natt och dag
under olika väderleksförhållanden. Det är för
ofattbart hur jag skulle kunna ta fel på en
lanternas färg. Vilka olyckor skulle då ej ha
inträffat? Varför i rättvisans namn
börjar man icke i rätt ända? Kläm efter barnen
vid inskrivning i sjömanshusen och skär inte
halsen av dem som äro färdiga!"
Ja, detta var ett sammandrag av min väns
vedermödor. D. v. s. en hel del äro
utelämnade av personliga hänsyn. Förordningen är
det som sagt något galet med. Sedan
befälhavarebrevet erhållits skall man väl icke taga
ifrån vederbörande deras levebröd. Jag har
haft många gamla styrmän mönstrade med mig,
de flesta nödgade att använda glasögon vid
läsning, men aldrig har jag märkt någon
olägenhet därmed i tjänsten. Själv har jag under
årens lopp genomgått en mängd
färgsinnesprov, men intet synprov före befälhavarebrevet,
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:15:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nautid/1927/0111.html
