Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
fingo därvid till uppgift att tillvarataga
sina medlemmars ekonomiska intressen
— en ren fackföreningsuppgift.
De av befälsföreningens nuvarande
medlemmar, som voro med under den
tid, då föreningen skrev sitt program och
tog sina första stapplande steg på denna
nya och för vår yrkesgrupp fullständigt
obanade stig, torde minnas, att man
redan då var fullt klar beträffande
föreningens uppgifter i förevarande
avseende. I fråga om de medel man tänkt
sig för att nå målet, förelåg emellertid
en avsevärd skillnad mellan då och nu.
Enbart ordet "fackförening" hade vid
tiden för föreningens start en på
befälet frånstötande verkan och ansågs
förknippat med högst samhällsvådliga
organisationsformer. Befälsföreningen
hade ingen klasskamp att föra, och dess
medel behövde därför aldrig, hette det,
sökas utanför övertygelsens på
underhandlingar grundade område.
Visserligen klingar ej heller nu
benämningen "fackförening" särskilt
tilltalande i mångas öron, men namnet
betyder ju till saken föga.
Fackföreningsmetoden tillämpas i precis lika hög grad
från båda hållen, och lika berättigad som
en lockout kan vara under vissa
förhållanden från arbetsgivarnas sida, lika
berättigad kan en strejk vara från
löntagarnas.
Föreningen har icke frångått och
kommer förmodligen aldrig att frångå sitt
program att söka nå sina mål i första
rummet på den lojala underhandlingens
väg, och den vill icke sätta sina krav
högre, än vad vederbörlig hänsyn till
förhållandena medgiver. Men den hårda
verkligheten kan ibland spela den mäst
hänsynsfulle svåra spratt. Föreningens
mål är att växa sig så stark, att den
ej behöver tillgripa kraftåtgärder för
vinnande av sådana syften, som ligga
inom billighetens gränser.
Huru olika förhållandena te sig nu
mot för 20 år sedan framgår även av
den omständigheten, att föreningen då
förklarade sig icke vara rätt forum för
slitande av enskilda tvister mellan
redare och befäl. Utvecklingen gick dock
hastigt därhän, att föreningen fått hand-
lägga ett under årens lopp allt större
antal övergrepp och missförstånd mellan
dessa parter. Numera ligger det väl
också för den enskilde
föreningsmedlemmen en stor trygghetskänsla just i det
förhållandet, att föreningen är beredd
att upptaga och beivra orättvisor och
övergrepp mot medlemmarna i eller i
samband med tjänsten från vilket håll
det vara må. Dock givetvis med det
förbehållet att tvister medlemmarna
emellan ej kunna slitas av föreningen.
I motsatt fall skulle dess verksamhet
förryckas och dess auktoritet ohjälpligt
förspillas.
Föreningens förnämsta uppgift i
ekonomiskt avseende var dock från början
att åstadkomma kollektivavtal med
redareföreningen angående fartygsbefälets
löner och andra förmåner. Det åtgick
flera år av segt arbete för den nybildade
organisationen att bryta redarnes
motstånd på denna punkt. Endast bit efter
bit kunde föreningen nå sitt mål och ej
utan en kraftmätning, som var de flesta
synnerligen osympatisk, men som dock
ådagalade, att samhörighetskänslan och
lojaliteten för det gemensamma intresset
redan då vuxit sig stark inom befälets
leder. Till att börja med fick man nöja
sig med en "normaltariff" för
styrmännen utan bindande kraft för
redareföreningens enskilda medlemmar, vilka dock
från sin organisation uppmanades att
följa tariffens bestämmelser. Även om
man i allmänhet icke hade någon orsak
att klaga över redarnes lojalitet
härvidlag, var denna avtalsform naturligtvis
ej för befälsföreningen betryggande.
Efter den ovannämnda kraftmätningen,
som på sin tid väckte stort uppseende,
har föreningen för styrmännens
vidkommande åstadkommit regelrätta
kollektivavtal, medan motståndet beträffande
be-fälhavarnes kollektiva löneregleringar
ännu den dag som är icke brutits. Man
har dock försökt att gå fram på andra
vägar i fråga om befälhavarne och
lyckats träffa överenskommelser, som
möjliggöra löneregleringar vid påtagliga
behov, där dylika fall anmälas till
befäls-föreningen i och för vinnande av rättelse.
Vid sidan av de rent ekonomiska
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
