Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Apr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
NAUTISK TIDSKRIFT
• 1927
Förhållandena i Engelska kanalen och i
Atlanten på höjden av Brest voro i flera
avseenden likartade. I båda fallen låg
arbetsplatsen långt borta från kusten, i Kanalen 60
km., i Atlanten 90 km. Väderleks- och
strömförhållandena voro likaledes ungefär lika. Som
bekant äro månaderna november och
december sämst för Kanalens vidkommande. Vid
Brest och Ouessant uppträda redan i augusti
och september hårda växlande vindar samt hög
sjö och stark strömsättning.
Dykareuppgiften var vidare densamma:
dykaren skulle i bägge fallen kontrollera, att
det föregående sökningsarbetet var riktigt till
sitt resultat.
I Kanalen hade den engelska marinen redan
kort tid efter olyckan genom släpmanövrer
konstaterat olika hinder på havsbottnen. Dessa
hinder hade så gott sig göra lät markerats
med bojar. Vid Brest utfördes fastställandet
av vrakets läge av bärgningsfartyget "Fritiof"
av Göteborg, men vidriga omständigheter
gjorde att arbetet måste uppgivas.
I Kanalen måste man konstatera, att det
inte fanns något särskilt på en enda av de
angivna platserna.
Trots allt måste man säga, att dykaren i
båda fallen avgick med segern. Man kunde
använda honom på djup och under
väderleksförhållanden, som skulle gjort det omöjligt för
en gummidykare att uträtta något. Samtliga
hjälpmedel fungerade utan anmärkning. Som
arbetstid hade man de tre timmarna mellan
ebb och flod till förfogande. På ned- och
uppstigning förslösades inte många minuter av
denna dyrbara tid. På havsbottnen kunde
dykaren frigöra sig från sin förarlina, gå fram
över ett stort område och däreftei åter ta
fast förarlinan.
Vattendjupet var i Kanalen mellan 85 och
89 meter, vid Brest 125 meter. Sikten var
i bägge fallen bättre, än man kunnat förmoda.
Vattnet var klart och hade en grönaktig
färgton. Bottnen bestod på båda ställena av fast
sand. På avstånd kunde föremål som
ståltrådslinor och hakar samt fotspåren efter
dykaren på bottnen tydligt iakttagas.
I Kanalen gjordes vidare ett försök med
konstgjord belysning. Dykaren steg ned i
fullständigt mörker och en lampa på 1,000
watt med mattrött filter sänktes ned till
honom och hängdes c :a 21/» meter över bottnen.
Redan denna svaga ljuskälla möjliggjorde en
god sikt.
I Kanalen och vid Brest hade man samma
svårigheter att kämpa mot, svårigheter som
inte just hade att göra med det egentliga
dykararbetet. Bägge försöken strandade
nämligen på den omständigheten, att två
tekniska uppgifter inte kunde lösas. Å ena
sidan var det omöjligt att raskt och
tillförlitligt förankra arbets fartyget, å andra sidan
kunde man inte få en ledig förbindelse
mellan arbets fartyget och den utpekade punkten
på havsbottnen. Orsakerna till detta voro att
tillskriva de svåra ström- och
väderleksförhållandena.
Arbetet i Kanalen blev plötsligt avbrutet,
sedan de engelska flottmyndigheterna efter
undersökning blivit övertygade om, att en i
Danmark dockad ångare hade rammat
undervattensbåten. En fullt plausibel förklaring till
olyckan erhölls: ju därigenom. Vid Brest
måste man sluta på grund av svåra stormar
och ett våldsamt tidvatten.
Helt olika lågo förhållandena till
beträffande arbetena i Genuabukten sommaren 1926.
Där erbjöd sig möjligheten till ett
månadslångt planmässigt arbete.
Som arbets fartyg kom en liten ångare om
36 meters längd till användning, som först
förankrades i två, därefter i tre och slutligen
i fyra bojar. De använda hjälpmedlen voro
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
