Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Apr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gammal rådgivare för sjömän.
Tillförlitliga seglingsbeskrivningar och
sjökort äro i likhet med de flesta andra anstalter
för sjöfartens säkerhet av relativt ungt datum.
Överhuvud taget var det ganska sent, som de
nordeuropeiska kusterna och farvattnen blevo
nödtorftigt beskrivna och kartlagda. Grekerna
hade sina peripler redan under forntiden och
italienarna togo sig under medeltiden fram
över haven med begagnande av portolanerna,
men nordborna kommo långt efter på det
området. Alldeles utan hjälp voro de dock inte.
Några från den äldre medeltiden bevarade,
visserligen högst fragmentariska, anteckningar
visa, att man samlat uppgifter rörande de
viktigaste routerna, och den livliga sjötrafiken
förutsätter helt enkelt, att en tradition funnits
och förvaltats av dem, som seglade kring
Skandinaviens kuster.
Det var egentligen holländarna, som mot
medeltidens slut försökte göra ordentliga
sjöböcker av de anteckningar som stodo till buds.
För atlantkusterna förelågo redan italienska,
franska och engelska seglingsbeskrivningar och
det blev då holländarnas sak att utvidga dessa
till att omfatta även Nord- och
Östersjökusterna. Från omkring år 1500 existerar det
en handskriven lotsbok, som för första gången
ger anvisningar om seglatsen förbi Skagen och
vidare in i skandinaviska farvatten. Skriften,
som finns i ett par varianter och går under
benämningen "Seebuch", är det äldsta kända
underlaget för de nederländska sjöböcker, som
sedan framkommo under femtonhundratalet.
Den första tryckta sjöboken kom ut i
Amsterdam 1532. Men vad den har att säga
om våra kuster är inte mycket. Det
inskränker sig till en samling spridda, tämligen
planlöst uppradade notiser beträffande seglingen
genom Skagerack, Kattegatt och Bälten samt
Östersjön bort till Gotland. Men stoffet
ökades så småningom. Lotsar och skeppare, som
skaffat sig den tryckta sjöboken, kompletterade
dess uppgifter med egna anteckningar och det
sålunda tillkomna materialet blev senare
utgivare av seglingsbeskrivningar till gagn. Nya
upplagor av sjöboken utgåvos snart. En dylik
är känd från 1541 och den visar redan goda
framsteg. Vid femtonhundratalets mitt hade
utvecklingen gått så långt, att man började
illustrera böckerna med förtoningar av de
beskrivna kusterna.
Den viktigaste händelsen var dock, att det
år 1568 kom ut en nordisk upplaga av
sjöboken och därtill en, som inte var en ren
översättning av de nederländska föregångarna
utan ett verk, som med avseende på både
bilder och text betecknar ett anmärkningsvärt
steg framåt. Utgivaren hette Laurentz
Bene-dicht och var boktryckare i Köpenhamn.
Arbetets titel var "Sökartet offuer Öster oc Vester
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
