Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Apr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En "paketråtta"
Ännu ett gott stycke in på 1890-talet
överfördes passagerare och en stor del av
emigrantströmmen till Australien och Nya Zeeland med
segelfartyg, tillhörande Shaw-Savill eller New
Zealand Shipping Co., vilka "linier" ägde de
mest magnifika järn-clipperskeppen på sin tid
och konkurrerade med varandra i snabbhet.
På utresan hade de styckegods och på
hemresan ull och frusna fårkroppar.
Nedanstående skildring är från 80-talet, då
författaren tjänstgjorde som "third officer"
ombord på "Oamaru", förd av kapten
Whit-more och tillhörande "S. S."-linjen, på resan
till Port Chalmers, N. Z.
Det ståtliga skeppet låg i East India dock i
London, klart att hala ut i "gäten", för att
anträda sin färd till antipoderna. En
kraftig bogserbåt låg färdig utanför att draga oss
ned för Thamsen. Allt var liv och rörelse
ombord, och befälets kommandorop ljödo som
pisksnärtar bland rasslet av kättingar och
klapprandet av gångspelens pallar. "Gäten"
börjar röra sig och järnkolossen sätter sitt
långa peke in i öppningen och glider sakta
framåt. Om en eller två minuter skall den
vara igenom. Då kommer en cab skramlande
ned från docksporten med två åkande. Den
ena av dem tydligen en runnare, som med
alla möjliga medel söker att få liv i den
andra mannen, som intar en halvliggande
ställning och är dödfull.
— Här är en mönstrad man som skall med!
ropar runnaren med full hals till kaptenen,
som befinner sig på halvdäck. Denne kastar
en granskande blick på männen, men röjer
ingen förvåning.
— Vad heter han ? ropar han tillbaka.
— Charles Smith, matros, påmönstrad i
förgår, sir! svarar runnaren.
— Jaså, ja, namnet vill jag minnas är
rätt. Det var i sista sekunden, by god! Släng
honom ombord genast.
Med tillhjälp av docksmännen hivas han
upp som ett kolly på bastingeringen, och
efter honom kommer hans bagage, bestående av
ett litet bylte omslaget med papper (således
varken sjökista eller sängklädsäck). Han
om-händertages av två man, som brista i skratt
då de få honom inombords. Och underligt är
ej detta, ty karlens toalett består endast av en
gammal skjorta utan en knapp i, ett par tjäriga
dur.gareebyxor, upphållna med segelgarn, ett
par nedkippade lågskor och över det hela en
illa medfaren oljetröja samt en flottig shil-
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
