Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Apr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
NAUTISK TIDSKRIFT
• 1927
lingsmössa på skulten. De knoga in honom i
skanshuset och vräka honom i en tomkoj.
— Undrar va’ han har i sin "sjökista"?
säger en av bärarne, och öppnar helt ogenerat
byltet.
— By jove! Det här måtte runnaren ha
skaffat honom på vägen ner till dockan!
utbrast han och plockade fram en sydväst, en
sticktröja och ett par yllekalsonger, en stång
tvål, två pluggar tobak och en halvutdrucken
flaska "Jamaika". Kors för tusan — rika
karln!
Sådan var Charley Smith’s embarkering
ombord å "Oamaru".
Då vår man morgonen därpå med tungt och
värkande huvud vaknade upp till verkligheten
utanför engelska kusten, visade han ej någon
förvåning över att han befann sig till sjöss
igen. Antagligen var situationen "den gamla
vanliga" för honom. Han tog sig en
funde-rare och fick så syn på byltet och log
belåten, då han fick se vad det innehöll — men
romflaskan hade kamraterna gömt undan för
honom, och som han ej hade något minne av
att den existerat, levde han i lycklig
okunnighet om den i flera dagar.
Iskrudad sin nya sticktröja kom så
Charley på däck, för att gå i jobbet. Jag hade
fått honom på min vakt. Mannens fysionomi
ingav mig genast intryck av, att han var en
ful fisk. Och det slog ej heller fel. Han
hade aldrig tjänat ombord å något
segelfartyg — möjligen med undantag av i någon
liten koljare — men hade däremot flackat
fram och åter över nordatlanten med White
Star och Anchor lines ångare; han var alltså
en s. k. "paketråtta". Och som alltid var
fallet med denna kategori av "sjöfolk"’, som fått
sin "utbildning" i Western Ocean tradens
linjeångare, var han den fräckaste agitator för
missnöjet i skansen.
Vi hade knappast hunnit ut ur Kanalen, då
jag fick höra talas om att han tagit
tömmarna i babordsvaktens skans och fått ihop
ett oppositionsparti. Och som vanligt gav
kosthållet första anledningen till gruffet. På
fjärde dagen till sjöss nekade sju man av
babordsvakten att törnå till arbetet och blevo
därför uppkallade på halvdäck till kaptenen.
De kommo, men sågo ej vidare morska ut, och
Charley höll sig visligen bakom de andra.
Men skepparen visste allt för väl vem som
var ledaren och spände ögonen i Charley.
— Så vitt jag förstår, började han, så neka
ni karlar att arbeta. Jag antar att ni förstå
vad sjölagen har att säga om den saken. De
övriga sex vände nu sina ögon mot Charley
och väntade, att han skulle ge ett kavat svar,
men till deras förvåning stod han stum och
bytte oroligt om fot.
—• Du, där bakom 1 Kom fram till mig och
låt mig få veta orsaken till att du nekar göra
din tjänst — dekreterade kaptenen, i det han
vinkade fram Charley. Denne insåg nu, att
han ej kunde slingra sig längre, harskade sig
och intog en så värdig ställning som hans
darrande ben medgåvo och upplät slutligen sin
mun med en röst, vibrerande av patos.
•— Vi neka inte göra vår tjänst, men vi neka
att törnå till, sir. Å de’ ä’ en väsentlig
skillnad de, sir 1
Kaptenens ansiktsmuskler arbetade våldsamt
vid Charleys drastiska framställning —• om
av vrede eller återhållen munterhet, var svårt
att avgöra.
— A fan! Jaså, detta är din tolkning av
lagen? utbrast han. Enligt min mening är det
ingen skillnad alls mellan att neka törnå till
arbete och att neka göra sin tjänst. Försök ingen
advokatyr med mig. Säg rent ut. Vad är
anledningen till att du ej vill törnå till?
Charley föreföll nu att • bli litet säkrare på
sig och svarade i en av sina vanliga tonarter.
— Vi neka att arbeta tills vi få bättre kost,
lämplig som människoföda!
— Bättre kost? Vet du ej vad du har
mönstrat för? Har du ej fått vad sjöartiklarna
bestämma ?
— Jo, sir, det kan ju vara riktigt förståss,
medgav Charley — men det här ä’ ett
passagerarfartyg, å i så’na brukar man få bättre
käk än i de vanliga lastdragarne. Man brukar
få färskt kött ett par gånger i veckan — minst
— Shut up! avbröt nu Whitmore, stampande
i däcket. Vad vet du om vad som brukas och
inte brukas i långtradande seglare? Du är
inte ombord å en ångare med 14 dagars
turer nu, utan i ett segelfartyg, som har
omkring 100 dagars resa framför sig, under
vilken 160 personer skall ha föda. Han vände
sig nu till de andra sex mannarne och såg
strängt på dem i det han sade: Den lagliga
ransonen skall ni få, men ej ett dugg mer, så
framt jag ej får någon särskild anledning att
ge er extra förplägning. Äro ni ej nöjda där-
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
