Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. Maj
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
NAUTISK TIDSKRIFT
• 1927
ett ansvar, som styrelsen ej kan påtaga
sig. Denna ståndpunkt har anförts både
vid intervjuer i pressen och senast av
generaldirektör Hansen vid diskussionen
i ärendet på den nyligen hållna
sjöfartsriksdagen. Men — anförde
generaldirektören — tillfälligtvis får betjäningen dock
hjälpa till, när den ej är upptagen med
andra göromål.
Härtill invändes från annat håll, att
det syntes egendomligt, att principfrågan
om medansvaret för navigeringen endast
tillämpas, när personalen icke kan
betjäna fartygen, därför att den är
upptagen av andra göromål. Varpå
generaldirektören genmälte, att när
kanalbetjäningen ombesörjer trossemottagningen, så
sker detta under den förutsättningen,
att ansvaret’ för navigeringen ensamt
vilar på befälhavaren. Alltså:
Vattenfallsstyrelsen vidhåller sin uppfattning, att
den icke kan tillåta kanalbetjäningen att
betjäna fartygen, emedan detta måste
medföra medansvarighet för
befälhavarens navigering, men om betjäningen har
tid att hjälpa till, så följer av
trossemottagningen icke den befarande
medansvarigheten !
*
Läsaren är möjligen frestad att tro,
att ovanstående relation av
vattenfallsstyrelsens kungjorda, principiella ställning till
spörsmålet är färgad eller innebär en
överdrift. En sådan tanke förefaller högst
naturlig, och när styrelsens
argumentering först kom till synes i en intervju i
en Stockholmstidning, var vår första
tanke, att tidningen måste ha missuppfattat
vederbörande, men verkets chef har
faktiskt vid det nämnda sjöfartsmötet utan
vidare konfirmerat intervjuen och
understrukit de däri uttalade synpunkterna.
Den passus i generaldirektörens
yttrande, vari han talar om, att betjäningen
oftast är upptagen av andra göromål, visar
ju tydligt, att det hela är en
kostnadsfråga för vattenfallsstyrelsen. Frånsett
detta kan det ha sitt intresse att med
några ord beröra påståendet om och
risken av medansvarighet vid fartygens
manövrer. (Det måste ju vara
manövreringen, som avses, fast man kallat det för
navigering.) Såsom ■kommerskollegium
anför, kan ju något ansvar falla på
betjäningen, endast såvida denna ej följer
befälhavarens anvisningar.
Föreligger det för övrigt verkligen så
stor risk för att kanalbetjäningen icke
skulle kunna lägga fast eller kasta loss
en tross enligt anvisning från
fartygets befäl? Det förefaller som om
vattenfallsstyrelsen i hög grad underkände
betjäningens intelligens. I motsatt fall
bör personalen entledigas och ersättas med
vanliga människor.
*
Risken för skador å kanalverkets
egendom samt å fartygen är givetvis långt
större, när det manskap, som behöves
ombord för att sticka ut och hala in trossarne,
skall decimeras, därför att fartyget även
måste hålla folk i land. Härtill kommer
den konstaterade och av
vattenfallsstyrelsen aldrig emotsagda, betydande
olycksrisken för fartygets manskap vid äntring
å smala ibland isbelagda järnlejdare, eller
vid livsfarliga hopp från höga relingar
till slippriga kajkanter.
Staten har genom fartygsinspektionen
till den grad visat sin omsorg om
sjöfolkets säkerhet till liv och lem, att det
i vissa fall verkar nära nog som
klemighet, när det gäller personer, vilka på
grund av sitt yrkes natur äro tvungna
att vara vakna och påpassliga, såvida livet
är dem kärt. Samma personer, som —
för att ej slungas överbord — måste
vakta sina chanser att mellan
brottsjöarne springa över ett halt däck på ett
rullande och stampande fartyg, få ej gå
över en landgång utan mantåg, och för
deras säkerhets skull får t. ex. en
luck-karm ej med en centimeter understiga
föreskriven hjöd.
Men så kommer ett annat statens organ
och kräver att sjöfolket — ofta i tunga
oviga vinterplagg med träskostövlar och
allt — skall företaga livsfarliga
akrobatiska luftsprång för att utföra sådana
sysslor, vilka på grund av sin natur
över allt i vida världen anses tillhöra
kanalbetjäningen. Sysslor som för
personer på kajen äro fullkomligt riskfria.
Här hjälpa inga argument, inga
vördsamma framställningar och intet ovett.
Vattenfallsstyrelsen vidhåller! Den vid-
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:15:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nautid/1927/0185.html
