Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
Ifråga om hamnavgifterna upptagas i
betänkandet till ingående behandling frågan om
hamnkostnadernas täckande medelst avgifter.
Ett fasthållande vid den av de sakkunniga
intagna utgångspunkten vid bedömandet av vilka
sjöfartsavgifter, som böra upptagas, nämligen
att dylik avgift icke bör utgå annat än som
vederlag för prestation från det allmännas sida,
giver naturligen till följd, att den sammanlagda
årliga avgiftsuppbörden i en viss hamn
principiellt icke får beräknas större än summan av
skälig ränta och lämplig amortering å
anläggningskapitalet samt skäliga drifts- och
underhållskostnader för den ifrågavarande hamnens
sj öf artsanstalter.
I första hand är en dylik maximigräns för
avgiftsbelastningen betingad därav, att hamnen
icke får av sin ägare utnyttjas i förvärvssyfte.
Emellertid har vid hävdandet av kravet på
affärsmässighet i hamnarnas ekonomiska
skötsel den uppfattningen kommit till uttryck, att
hamnavgifterna borde kunna så utmätas, att en
viss fondering av hamnmedel må kunna äga
rum. Genom en sådan fondering har man
ansett möjlighet kunna beredas att utan rubbning
i hamnens ekonomi företaga ombyggnader och
nyanskaffningar i hamnen, vilka äga karaktären
av förnyelse men som icke egentligen kunna
betecknas såsom reparationer. Vidare skulle
med fonderingen avses att säkerställa hamnens
ekonomi vid eventuellt inträffande ogynnsamma
konj unkturperioder.
De sakkunniga äro av den uppfattningen, att
en sådan fondering icke bör medgivas för
tillgodoseende av eventuella framtida behov av
utbyggnad av hamnen eller förbättring av dess
tekniska utrustning. Därest hamnavgiften
skulle beräknas så högt, att en fondering för
dylikt ändamål möjliggjordes, skulle detta
uppenbarligen innebära, att å den nuvarande
trafiken skulle läggas en börda, som icke
motsvarades av någon prestation till gagn för
denna trafik. Den eftersträvade
affärsmässigheten i hamnens skötsel får också mindre
anses beroende av att kapital omedelbart finnes
tillgängligt för utvidgningar och förbättringar
än därav att dylika åtgärder föregås av en
noggrann prövning av behovet därav och
framför allt av trafikens förmåga att bära den
ökade kostnaden. De sakkunniga hålla
därutinnan för sin del före, att nöjaktig garanti
för måttfullhet i hamnarnas utbyggnad vinnes
endast därigenom, att hamnens
kapitalanskaffning är underkastad samma former, som gälla
för kommunens kapitalanskaffning i allmänhet.
Vad därefter beträffar frågan om fondering
för mötande av för hamnen ogynnsamma
konjunkturperioder är det enligt de
sakkunnigas mening ett uttryck för en sund ekonomisk
princip, att hamnföretagen beredas möjlighet
att under goda konjunkturer göra avsättningar
i viss begränsad omfattning till en reservfond.
Tillvaron av en sådan fond skulle icke blott
för hamnen själv medföra större ekonomisk
trygghet utan även innebära väsentliga fördelar
för trafikanterna. Dessa skulle nämligen vid
inträffande sämre konjunkturer och därav
följande trafikminskning icke behöva omedelbart
utsättas för ytterligare avgiftsbelastning, utan
avgifterna kunde med hjälp av de reserverade
medlen åtminstone tillsvidare hållas på samma
nivå som förut.
De sakkunniga anse alltså, att
hamnavgifts-uppbörden för viss period må kunna så
beräknas, att ett visst överskott kan uppstå för
bildande av en hamnens reservfond. Det
beräknade överskottet per år bör enligt de
sakkunnigas mening begränsas till 10 % av den
uppbörd, som beräknas inflyta för täckande av
hamnens aktuella årskostnader. Avsättning till
reservfonden synes icke böra få ske i vidare
mån, än att fonden högst uppgår till ett belopp,
som motsvarar medeluppbörden per år av
hamnavgifter under den närmast förflutna
taxeperioden. Reservfonden bör icke få
användas till andra ändamål än reglering av
hamnavgifterna under ogynnsamma
konjunkturperioder.
Vid beräknandet av hamnens aktuella
självkostnader, böra allenast de verkliga
hamnomkostnaderna tagas i betraktande. I flera
hänseenden synes tveksamhet emellertid kunna
uppstå, huruvida en kostnad bör anses belöpa
på hamnen eller på samhället såsom sådant,
t. ex. för bevakning, brandväsende, belysning
m. m. Härvidlag bör enligt de sakkunnigas
mening den principen vara vägledande, att endast
kostnaden för sådana samhällets inrättningar,
som blivit särskilt omfattande och dyrbara just
med hänsyn till hamnens behov, böra medräknas
i hamnkostnaderna och därvid allenast till den
del de kunna anses belöpa å hamnen. Anmärkas
bör dock, att det med hänsyn till samhällets
obestridliga gagn av hamnrörelsen ofta får
anses fullt motiverat att samhället genom
tillhandahållande åt hamnen av olika anstalter och
inrättningar bereder lättnad i hamnens ekonomi
och därmed möjliggör en minskning i avgifts-
6 195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
