Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
belastningen. Särskilt synes i detta
sammanhang böra framhållas som lämpligt, att hamnen
icke belastas med ränta å de markupplåtelser,
som skett för hamnens räkning, utan att
samhället kostnadsfritt ställer mark till hamnens
förfogande.
Om sålunda enligt de sakkunnigas mening nu
angivna maximigräns för avgiftsbelastningen
bör tagas till utgångspunkt vid beräknandet av
hamnavgifterna i resp. hamnar och vid
vederbörlig prövning och fastställelse av ingivna
taxeförslag, är därmed icke sagt, att avgifterna
undantagslöst böra så utmätas, att
avgiftsbelastningens maximigräns uppnås. Det synes
obestridligt, att de hamnägande samhällenas ekonomiska
intresse av hamnrörelsens utveckling i många
fall är så väsentligt, att ett samhällets eget
bidrag till de verkliga hamnkostnadernas täckande
får anses vara ur principiell synpunkt fullt
motiverat. Ett allmängiltigt avgörande härom
kan dock svårligen träffas och torde icke heller
böra ur lämplighetssynpunkt äga rum.
B er åknings grunderna.
En fordran, som i första hand gör sig
gällande i avseende å de allmänna grunderna för
beräknande av sjöfartsavgifter, är, att avgiften
i möjligaste mån står i direkt proportion till
den omfattning, vari sjöfartsanstalterna tagas i
anspråk. En annan fordran är att
beräkningsgrunderna medföra en anpassning av avgiften
efter fartygets ekonomiska bärkraft. Att "i
förstnämnda avseende åstadkomma ett fullt
riktigt förhållande är påtagligen en olöslig
uppgift. Under tidernas lopp hava ett flertal olika
beräkningsgrunder på skilda håll kommit till
användning. En faktor, som därvid spelat en
framträdande roll och som också tydligen i
främsta rummet bör komma till uttryck i
beräkningsgrunderna för avgifterna, är fartygets
på ett eller annat sätt bestämda storlek. De
sakkunniga hava därigenom kommit in på
skeppsmätningsfrågan, vilken av dem i enlighet
med lämnade direktiv upptagits till ingående
principiell behandling. Av de utredningar, som
verkställts på denna punkt, framgår, att
skeppsmätningsfrågan i själva verket blivit så
dominerande i avseende å beräkningsgrunderna för
sjöfartsavgifter att man någon gång nära nog
synts vara på väg att förbise, att
skeppsmätningen icke är något självändamål utan allenast
ett av de olika medel, som kunna tänkas
ifrågakomma för erhållande av en grund för beräk-
ning av sjöfartsavgifter. Till väsentlig del
torde det vara just denna överskattning av
skeppsmätningens betydelse, som medfört, att
skeppsmätningsfrågan betraktats som ett
spörsmål av mera komplicerad art än som i
verkligheten är fallet.
På grund av de väsentliga brister, som
vidlåda alla tillämpade eller ifrågasatta system att
fastställa något mått på fartygets storlek
såsom beräkningsgrund för sjöfartsavgifter,
skulle måhända rent av kunna ifrågasättas, om
ej det riktiga vore att söka helt komma ifrån
skeppsmätningen. Av principiella skäl måste
dock något slags mått på fartygsstorleken
anses vara ett ofrånkomligt hjälpmedel för
avgifternas anpassning efter den omfattning, vari
fartygen taga i anspråk de till sjöfartens gagn
inrättade anstalterna. Åtskilliga praktiska
hänsyn kräva också ovillkorligen, att någon form
av skeppsmätning bibehålles. Men
fartygsstorleken behöver icke vara ensam utslagsgivande
som grund för beräkning av sjöfartsavgifter.
Om man betraktar beräkningsgrunderna ur
den synpunkten, att de jämväl skola medföra
en anpassning av avgiften efter fartygets
ekonomiska bärkraft vid tidpunkten för
avgiftsbetalningen eller efter fartygets förmåga i
allmänhet att föra last eller passagerare, är man
inne på själva kärnpunkten i
skeppsmätningsfrågan, sådan denna under tidernas lopp
utvecklat sig. Från att ursprungligen ha utgjort
en beräkning av fartygens bärförmåga, uttryckt
i rymd- eller viktmått, har skeppsmätningen
efter hand utvecklat sig till fastställande enligt
invecklade regler av ett mått på fartyget
(nettodräktigheten), som visserligen alltjämt
förmenas giva uttryck för fartygets
ekonomiska bärkraft, men som i själva verket mera
kan l etraktas som ett uppkonstruerat
storleksmått utan tillräckligt samband vare sig med
denna ekonomiska bärkraft eller med fartygets
verkliga storlek. Efter ingående studium av
skeppsmätningsfrågans utveckling och
nuvarande läge hava de sakkunniga kommit till det
principiella resultat, att något mått på
fartygets storlek icke lämpligen synes böra
bibehållas som en faktor i beräkningsgrunderna
för sjöfartsavgifter för att giva uttryck åt
fartygens ekonomiska bärkraft. Det torde
föreligga så mycket större anledning att i detta
hänseende frånkänna skeppsmätningen något
fortsatt berättigande, som det för
tillgodoseende av nu förevarande fordran på
beräkningsgrunderna synes finnas en annan fullt antagbar
6 196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
