Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
skepp under 1840-ta!ets sista hälft. Hon var
på 1,187 reg.-tons, 186 fot över stäv, 40 fot
bred med 24 fots rumsdjup, hade skarp
under-vattenskropp, tre däck, med en poop som
sträckte sig fram till storluckan och som
sedan med kobryggan var förenad med den
nästan lika långa backen, varigenom man i svårt
väder ej behövde beträda stordäcket vid
fartygets manövrering. Skrovet var
utomordentligt starkt byggt av hackmatack och ek, med
köl, kölsvin, spant och timmer av rockmaple.
Hon var utrustad med alla dåtida nya
uppfinningar. inbegripet Robinsons
patentstyrappa-rat, och hydrauliska pumpar. Trots de grova
dimensionerna verkade ingenting klumpigt av
det som var synligt från däck, enär detta i
så fall kascherades av sniderier. Första
klasssalongen hade en vacker mahognyinredning med
skulpterade kolonner och med taket hållet i
vitt och guld. En andra klass matsal fanns
även, samt ishus och två sjukavdelningar med
operationsrum och apotek. I steerage, å undre
däck, fanns plats för 450 personer och kojerna
voro av järn. Ehuru ingen clipper, var hon
dock en god seglare, visande sina bästa
egenskaper på kryss i hård vind.
Enoch Train’s flotta ökades snabbt till 24
paketskepp, vilka i tidningarna annonserades
att avsegla var 14 :e dag från Boston och varje
vecka från Liverpool.
Bland dessa stolta Mc Kay-skepp var
"Staffordshire" linjens dåvarande enda clipperskepp.
År 1852, då den kaliforniska guldfebern var
som hetast, beslöt Enoch Train att sända ut
sin nya clipper på en resa runt Hornet till
San Francisco. Det skulle bli en rekordresa
och därtill behövdes "a racing skipper",
vilken Train också fann i Josiah Richardson, som
var en av sin tids mest kända experter på
segelpressning i de södra stormregionerna.
"Staffordshire" avseglade från Boston den 3 maj,
samtidigt med en annan Bostonclipper:
"Shoo-ting Star" — båda voro destinerade till San
Francisco. Det blev en kapplöpning av
intressantaste slag och i vilken "Staffordshire" vann
med 101 dagar. "Shooting Star" tog 4 dagar
längre tid. Hemresan gjorde "Staffordshire"
på 82 dagar och slog därmed alla föregående
rekord. Vid hemkomsten insattes den i den
reguljära linjetraden, men det stolta skeppets
saga blev ej lång. Den 30 dec. 1854 fick den
sitt-tragiska slut, då hon på hemresa till Boston
under stark tjocka stötte på Blonde Röck vid
Cape Sable. Två dagar förut hade kapten
Richardson halkat på däcket och så svårt
skadat ryggraden, att han blev förlamad och låg
hjälplös i sin koj, då fartyget stötte på. Efter
en stund kom hans förste styrman inrusande
till honom och rapporterade att fartyget
slirat av klippan och nu höll på att sjunka på
djupt vatten. Men då han slog armarna om
sin kapten för att bära honom ut på däck
och möjligen få honom räddad, medgav ej
Richardson detta; lugnt gav han order om att
kvinnor och barn först skulle tagas i båtarna,
själv ville han följa sitt kära skepp i djupet.
Utrymmet i båtarne räckte dock ej till för
alla, det blev en fasansfull panik, och av 214
liv blevo blott 44 räddade.
Denna katastrof för linjen föregicks av en
annan några år tidigare, då "Ocean Monarch"
genom brand gick förlorad, varvid ej mindre
än 400 människor omkommo.
År 1853 sjösattes två av Mc Kay byggda
systerfartyg: clipperskeppen "Star of Empire"
och "Chariot of Fame" på 2,050 reg.-tons
vardera. Det sistnämnda blev Trains speciella
favoritskepp och inreddes med extra komfort för
huvudsakligen första klassens passagerare. Då
den store skeppsredaren sedan blev bankrutt i
den amerikanska finanskrisen år 1857, övergick
det ståtliga skeppet i Liverpool White Star
Lines ägo och förde sedan många tusen
människor över till Australien och Nya Zeeland.
En av hennes bästa resor på denna trade var
66 dagar Liverpool—Melbourne. År 1876
slutade hon sin lysande bana på resa från Peru
till Cork med guanolast. Sic transit gloria
mundi!
Bill Shark.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
