Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
Det svenska karantänsväsendet grundades vid
1800-talets början av den berömde läkaren vid
Sahlgrenska sjukhuset doktor Per Dubb (1750
—1834), som uppsatte den stora anstalten å
Känsö och vilken även författade dess
förordningar. Hans stora energi för denna saks
förverkligande har även under de kommande
tiderna varit av största betydelse för vårt land
och Dubb hedrades även av konungen med en
särskild minnesgåva. Tack vare doktor Dubbs
arbete torde Sverige i många fall hava
undgått ett upprepande av forna dagars
skräcktider.
Förutom sitt arbete vid Känsö nedlade dr.
Dubb stor flit inom Göteborgs samhälle i
sanitärt hänseende och grundade även stadens
fattigvård. Han framstår även alltjämt såsom
en av Göteborgs störste medborgare, vilkens
anseende var så stort, att t. o. m. stadens
officiella klockor ställdes efter hans punktliga
byxsäcks-ur. Hans födelsedag firas årligen av
Göteborgs läkaresällskap såsom dess högtidsdag.
Efter karantänsväsendets inrättande har man
i vårt land med mera lugn mottagit
underrättelserna om farsoters uppträdande i andra
och närgränsande länder — väl förlitande sig
på smittoavspärrningens kraft. Även under
det stora koleraåret 1893, då särskilt Hamburg
hemsöktes, undgick Sverige att bliva smittat
trots den livliga sjöfarten, och icke heller har
den ryska koleran lyckats intränga ehuru den
haft många vägar att nå Stockholm. Vi hava
säkerligen nu nått betydligt längre ifråga om
vakthållning och omedelbara kraftåtgärder än
år 1866 då den senaste hemsökelsen av detta
slag skedde i våra trakter.
Sextio år hava nu förflutit sedan detta
olycksår, och en ny generation har sig icke
mycket bekant, om huru våra farföräldrar togo
emot koleran. Det föreligger i detta samband
en intressant skildring av händelserna
sommaren 1866 som levande skildrar de förhållanden
under vilka farsoten uppträdde i skärgården
bland sjöfolket och fiskarefamiljerna.
Berättelsen är nedskriven av doktor
Wretlind, vilken 1866 var badläkare i Marstrand
och som därigenom helt oväntat kom att få
rycka in i kojeratjänst. Då vi i det föregående
i stora drag skildrat epidemiens och farsotens
historiska utveckling är det av intresse att
även framdraga huru en dylik pest uppträdde
bland en förskrämd och ensamt boende
befolkning. Vi meddela därför några utdrag ur d :r
W :s anteckningar:
När koleran härjade i skärgården.
Det var i mitten av augusti 1866. Koleran
gästade här och där i grannlanden, men hade
blott obetydligt visat sig i Sverige. Vid
västkusten voro badorterna i full verksamhet. I
Marstrand badade man, seglade och levde gott,
Från parloiren v’d Känsö karantänsanstalt.
Förbindelsen mellan anstalten och yttervärlden
uppehölls över en cementbassäng, på båda sidor
försedd med galler. I bassängen kokades svavel,
vars ångor skulle hindra smittans
överförande.
dansade i salongen onsdagar och lördagar, var
glad så gott man kunde, och bekymrade sig
alls icke om koleran.
Då kom en morgon bud från pastor Rygård
på Klädesholmen till stadsläkaren i Marstrand,
d :r Hörlin, att koleran under natten utbrutit på
Klädesholmen. Stadsläkaren i Marstrand hade
ingen skyldighet till Klädesholmen men
provinsialläkaren, som där skulle besörja
läkarevården, bodde i Uddevalla. Han kunde
omöjligen komma förrän om ett par dagar, och det
är ju icke svenska läkares sed att ens i dylika
fall skjuta arbetet ifrån sig. Anställd såsom
biträde för sommaren till d :r Hörlin — jag
hade tre månader förut tagit min licentiat-
•245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
