Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
förhastat att omedelbart övergå till den andra
frågan, nämligen om "annan utbildning kan
ersätta segel fartygs tjänsten, och i så fall
vilken ?"
Frågeställningen har, förefaller det mig, fått
för mycket av formen "antingen — eller".
Antingen segel fartygstjänst i samma
utsträckning som hittills, eller annat slag av
utbildning, och i så fall av vad art? En ytterligare
begränsning av den obligatoriska
segelfartygstjänsten —- framkallad av omständigheternas
krav —■ skulle dock kunna tänkas såsom
medförande mindre olägenheter, än ett
fullständigt slopande av hela denna utbildning.
Visserligen framkommo hos oss, såsom jag
förut framhållit, kraven på bättre
sjömansutbildning redan ett 10-tal år innan den
obligatoriska segelfartygstjänsten nedbringades från
18 till 12 månader, men man kan dock tänka
sig en ur speciell utbildningssynpunkt
systematisk och rationellt bedriven tjänstgöring å
segelfartyg, medförande i vissa avseenden väl
så goda resultat, som en tredubbelt så lång
fartstid på en seglare, där ingen ombord lägger
två fingrar i kors för att bibringa ynglingen
några av de färdigheter, som anses så
värdefulla för befälet jämväl å maskindrivna
fartyg, och där fartyget kanhända — som så ofta
nu för tiden är fallet med storsjöseglare —
får tillbringa en tredjedel eller kanske hälften
av den som giltig medräknade seglationstiden
i hamn.
Jag skall strax återkomma till denna sak,
men vill dessförinnan något beröra en annan
synpunkt, som heller icke inrymmes i
kommitterades antingen —• eller, och jag tillåter
mig att vid sidan av de i cirkuläret
framställda frågorna uppställa en ny:
Medför den nuvarande segelfartygstjänsten
så stora fördelar, att dessa motivera särskilda
åtgärder för att möjliggöra ett bibehållande
av denna tjänstgöring?
Man har i skärgårdarne sett exempel på
huru i seglingskonsten fullständigt okunniga
förare av små motorbåtar bringat i närheten
varande segelbåtar i den situationen att de
haft att välja mellan att gå på grund eller
vända framför stäven på motorbåten. Fullt
analoga fall kunna inträffa i stort om
befälet på maskindrivna fartyg ej förstår ett
segelfartygs manövrer och behov av utrymme.
Den vakthavande på ångarens eller
motortor fartygets kommandobrygga måste veta vad
det betyder, när en i närheten varande
seglare föres upp i vinden för att vända, och
han bör i tid kunna beräkna seglarens
blivande kurslinje, när fartyget lagts på andra
bogen. Han måste under den mörkare tiden
av dygnet med ledning av seglarens lanternor
samt vindens riktning kunna bestämma
seglarens ungefärliga kurs. Sjörätts förhöret i
anledning av den bekanta och ödesdigra
kollisionen mellan barken "Tana" och ångtrålaren
"Ibis" talar härvidlag sitt fullt tydliga språk.
Det räcker ej heller alltid att obekymrad om
allt annat visa rött mot rött eller grönt mot
grönt, ty särskilt i trängre och livligt
trafikerade farvatten måste hänsyn jämväl tagas
till närheten av eventuella grund och av ett
större eller mindre antal andra fartyg.
Härtill kan ju invändas, att vi med exempel
från England redan besvarat cirkulärets första
fråga med nej, d. v. s. att segel fartygstjänsten
icke är absolut nödvändig. Sannt — men för
ögonblicket gäller det att granska, om
borttagandet av denna utbildning medför så stora
olägenheter för säkerheten till sjöss, att den
dock bör bibehållas i det längsta.
Englands sjöfart har utvecklats oerhört
sedan segelutbildningen slopades, och givetvis
minskas de härmed förenade riskerna i samma
mån som segelfartygen decimeras, men det
är dock omöjligt’ att bedöma storleken av
dessa risker utan ledning av någon statistik
över alla under årens lopp inträffade sjöolyckor,
som haft sin orsak uti den förut nämnda
engelska lagen av 1894. Funnes en sådan
utredning tillgänglig, bleve den säkerligen ett
mycket värdefullt dokument för frågans
bedömande i andra länder.
För Östersjöländernas vidkommande
tillkommer vid jämförelse med förhållandet i
Eng-lard dessutom en faktor av stor betydelse.
Ingenstädes i europeiska farvatten torde det
nämligen förekomma ett så stort antal små och
medelstora seglare som i Östersjön, varjämte
Finland, som bekant, äger världens största, —
ja nästan enda storsjösegelflotta. Betecknande
är i detta hänseende, att man i
fackmannakretsar såväl i de nordiska länderna som i
Tyskland, i allmänhet håller mycket styvt på
segelfartygsutbildningen. Alla torde därför
vara eniga om, att det ur ren navigerings- och
manövreringssynpunkt är högeligen önskvärt
att befälet å maskindrivna fartyg besitter en
viss kunskap i seglingskonsten. Med viss
kunskap menar jag, såsom framgår av det
föregående, alls icke att kunna manövrera ett
segelfartyg, men väl att med hänsyn till
kollisionsrisker m. m, kunna bedöma olika
segelfartygs navigering, manövrer och behov av
utrymme.
Olika slag av sjömanskap.
Ehuru, som nämnts, man i fackmannakretsar
i allmänhet håller på segelfartygstjänsten,
finnes det dock en med åren allt större skara
både bland det aktiva fartygsbefälet och bland
sådana som för länge sedan lämnat sjölivet,
vilken anser att det slag av sjömanskap, som
kräves på de maskindrivna fartygen, inhämtas
bäst på dessa. Oändliga massor av trycksvärta
ha under de senaste tjugo åren använts i den
periodvis uppflammande diskussionen om
"segel" eller "icke segel" för befälets utbildning
i sjömanskap. Förespråkarne för det senare
systemet anse att för mycken tid åtgår av
den lagstadgade tjänstetiden för inlärandet av
en mängd saker, som ej ha något direkt
sammanhang med befälstjänsten på maskindrivna
fartyg, medan anhängarne av
segelfartygsutbildningen visserligen till en viss grad erkänna
•256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
