Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0
Myteriet på "Dreadnaught".
I den nordamerikanska atlanttradens
paketskepp var det under 1850—60-talen mycket
vanligt att största delen av besättningarne
inmönstrades "för run". Och som dessa "paketråttor"
i regeln togo ut sin hyra i förskott och
förslösade varje cent innan de kommit ombord,
voro de ej hågade för strängt arbete, utan
måste drivas. Och i den konsten voro
yankee-skeppens officerare, de s. k. "Bucko Mätes",
kända som mästare. Det stränga regemente
dessa förde föranledde dock ej så sällan plan-
lagda motdrag från "råttornas" sida, i
synnerhet om de fått någon inom traden notorisk
ledare ibland sig.
År 18S8 sammanslöt sig ett antal förut av
de lagliga myndigheterna straffade "ruffians"
till ett slags förening, för att sätta hårt mot
hårt gent emot befälet i paketskeppen. De
kallade sig "The bloody gang" och hade sitt
huvudkvarter i ett av Liverpools sämsta
krognästen. En hel del brott begingos av detta band,
bland annat mordet på kapten Bryer i Black
Bali-paketen "Columbia". På ett av sina
sammanträden ar 1859 beslöto de att stryka ut
den fruktade kapten Sam Samuels på
"Dreadnaught" från de levandes antal och på samma
gång taga den berömda snabbseglande skutan
i besittning, för att idka sjöröveri mot de andra
paketskeppen. Anledningen till banditernas hat
mot Samuels torde ha varit dennes orädda in-
gripande, att strax före inlöpande i hamn låta
tömma paketråttornas av tjuvgods späckade
klädsäckar och återställa varje sak till sin
rätta ägare.
Detektiva polisen i Liverpool hade
emellertid på ett eller annat sätt fått nys om bandets
planer, och Samuels varnades av sin gode vän,
magistraten Mansfield. Denne hade förut ofta
nog undvikit att utmäta fängelsestraff för unga
brottslingar, utan i stället fått dem påmöstrade
å "Dreadnaught", för att under Samuels’ obe-
tvingliga och rättrådiga ledning, om möjligt,
göra dem till bättre människor. Denna gång
ansåg hon emellertid, att Samuels risk var
för stor och bad honom se väl upp, att ingen
av det fruktade bandets medlemmar kom med
fartyget. Till Mansfield’s häpnad svarade
Samuels, utan att förändra en min:
— Jag beklagar att jag endast behöver 40
nya man för att fylla vakanserna. I annat fall
skulle jag med nöje mottaga hela bandet, ty
jag riktigt längtar att få göra deras bekantskap...
Den 10 juli 1859 skedde även denna
in-mönstring, och tidigt dagen därpå lämnade
"Dreadnaught" Waterloo Dock i Liverpool med
de 40 hedersmännen ombord och ankrade
utanför Röck Light för att taga ombord
steerage-passagerarne. Medan emigrantagenten
övervakade ombordtagandet av dessa, anlände en båt
långssidan, medförande ett ombud från Mans-
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
