Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 7
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
field som utpskade tre av bandets ledare:
Fin-negan, Sweeney och Casey, vilka han önskade
få anhålla "i och för rannsakning angående
ett begånget övervåld" och bad kaptenen på
det bevekligaste att få taga dem i land.
Samuels svar på denna, i största välmening av
hans vän gjorda framställan, blev som
vanligt drastisk — Hälsa Mans field, att jag
genomskådat hans plan och tackar för hans
omsorg. Jag känner emellertid till de där
tre gossarne förut. Två av dem voro med mig
i fjol. De värsta jag någonsin hanterat.
Hann ej med dem den resan, och därför vill
jag ej segla utan dem. Var lugn, jag skall
nog dra ut tänderna på dem!
Därpå beordrade han med dundrande stämma
alla de nymönstrade att komma akterut och
ställa upp sig på ett led. Karlarne tycktes till
en början ej vilja hörsamma ordern. — Rör
på benen där! röt Samuels i det han
stampade i däcket.
Det var en riktig typisk samling av
"paketråttor", som med dolska, hatiska blickar på
kaptenen motvilligt lydde befallningen.
— Jag vet att alla av er bära
skarpspet-sade knivar, sade Samuels, och detta strider
mot förordningen ombord här.
Timmermannen skall avhjälpa det felet. Gå nu för-ut till
honom och få spetsarne avbrutna och kom
sedan tillbaka hit!
— Varför ska vi komma tebaks? frågade
Sweeney hånfullt.
— Ett enda ord till, Sweeney, så klämmer
jag upp dig mot vantet! röt Samuels. Detta
mottogs med skrän från karlarne, men Sweeney
lomade av efter dem till timmermannens
verk-shapp, där eder och förbannelser mättade
luften en god stund, utan att någon man gjorde
en min av att återvända till akterdäcket. Då
hördes åter kaptenens tordönsstämma — Lay
aft here, all hands!
Medan Samuels på halvdäck höll en
straffpredikan för bandet, genomsöktes skansarne
av styrmännen, varvid’ åtskilligt anträffades
och kastades överbord. Så snart denna
visi-tation var gjord bemannades brottspelet,
ankaret lättades, seglen sattes och
"Dreadna-ught" stävade ut i Irländska sjön, allt under
det manskapet förhöll sig lugnt.
Det var emellertid lugnet före stormen. — —
Vid middagstiden dagen därpå promenerade
kapten Samuels ensam på halvdäcket medan
folket skaffade. Vinden hade rymt, så att
fartyget kunde ligga sin rätta kurs, men
rorsmannen girade oupphörligt.
— Styr ordentligt! uppmanade skepparen.
Mannen vid ratten svarade ej. — Varför svarar
du inte? sjöng Samuels ut med stigande
hetta. Rorsmannen släppte nu ratten alldeles
och påstod helt fräckt, att han styrde
alldeles utmärkt. Detta var för mycket för
Samuels. Med ett enda språng kastade han
sig som en tiger över mannen. Denne drog
hastigt upp en dolk, men för sent, ty
kaptenens järnnäve kastade honom "groggy" ett
par famnar från ratten. Medan skepparens
hund, en magnifik newfoundländare, stod vakt
över den fallne rorsmannen med framtassarna på
hans bröst, sprang Samuels ned efter ett par
handbojor, ropande på andre styrman,
White-horn. Några ögonblick senare var
rorsmannen fängslad och inlåst i arresthytten.
Enär arrestanten var försedd med en ny
spetsig dolk, var det enligt Samuels mening
mer än troligt att bandet ägde ett helt
förråd sådana, ehuru ej detta upptäckts å
visitationen dagen förut, och att ett allmänt
överfall mot aktergardet var att vänta. Samuels
befallde nu de två apprenticepojkarne att taga
rodret och kallade sedan sina tre styrmän, de
två stewartarne, kocken, timmermannen och
båsen in i kajutsalongen, där han meddelade
dem huru han såg situationen. På sitt kärva
och rakt på sak gående sätt frågade han nu
var och en av dem. om de voro villiga att i
händelse öppet myteri utbröt med liv och blod
försvara fartyget och befälets auktoritet
ombord. Till Samuels outsägliga harm svarade
1 :ste styrman och timmermannen nej — endast
2 :dre styrman svarade ett klart ja och
beseglade detta med att han gav Samuels ett
kraftigt handslag — de övriga gjorde
undanflykter — de hade ej mönstrat för att slåss. I
vredesmod avsatte Samuels de två styrmännen
som officerare — i den ställningen ville han
ej ha några pultroner under sig, förklarade
han. De två styrmännen fingo order att gå
under däck och "hålla emigranterna sällskap"
och ej visa sig förrän de blevo kallade upp
till någon segelmanöver.
Medan Samuels och Whitehorn akterut och
Finnegan och hans kumpaner förut höllo sina
krigsråd, hade det utbrutit panik bland
emigranterna vilkas jämmer och klagan, blandat
med böner och psalmer på flera språk, kunde
höras upp på däck.
4
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
