Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kronprinz Wilhelm» som hjälpkryssare.
Det moderna kriget mobiliserar alla samhällets
tillgångar i levande och dött material för att
hastigast möjligt bringa fienden till förintelse.
Allt annat får vika för detta enda och stora:
segern. Det gäller inte bara att få övertaget i
vapenskiftena, med alla till buds stående medel
måste motståndarens förbindelseleder avskäras
och blockeras samtidigt som den egna sidans
transportvägar skyddas och göras snabbt
framkomliga.
Ur denna sistnämnda synpunkt blir flottans
verksamhet dominerande. Men när det gäller att
effektivt genomföra en blockad eller att
förhindra en sådan räcka inte örlogsflottans krafter
till. Dess enheter bindas till största delen i de
rent militära rörelserna och det blir därför
nödvändigt, att man från annat håll skaffar hjälp,
som kan utföra en del mindre men
betydelsefulla uppgifter. Handelsfartyg beväpnas
nödtorftigt och inrangeras som hjälpkryssare i
flottan.
Rörande ett av de stora tyska
passagerarefartyg, som redan vid krigets början sattes in i
tjänst som hjälpkryssare, "Kronprinz Wilhelm",
föreligger i "Meereskunde" en utförlig
skildring av fartygets öden och äventyr under de
månader den patrullerade i Atlanten, hösten 1914
till våren 1915, en skildring som till författare
har fartygets befälhavare, dåvarande
Korvetten-kapitän Thierfelder. Man får av
framställningen en tämligen klar bild av de svårigheter och
mödor som besättningen på en hjälpkryssare
hade att kämpa med under den ansträngande
tjänstgöringen, samt hur operationerna bedrevos.
"Kronprinz Wilhelm" tillhörde
Norddeutscher Lloyds flotta av snabbgående postångare
på traden Bremen—Newyork. Dess hastighet
var 24 knop och den tillryggalade vägen mellan
Europa och Amerika på c :a 5 V" dagar under
vanliga förhållanden. När kriget började låg
ångaren i Newyork, varifrån den avgick den 3
augusti, enligt uppgift till Bremen. Men dit kom
den aldrig. Den tycktes vara borta.
En kort tid före krigsutbrottet hade den tyska
flottans nyaste fartyg inom den mindre
kryssar-klassen, "Karlsruhe", anlänt till de amerikanska
farvattnen och uppehöll sig i början av augusti
i närheten av de västindiska öarna. Fartyget var
Atlantens snabbaste och kunde forceras till en
hastighet av nära 30 knop. Fartyget hade
lämnat Kiel i juni och skulle göra en rundresa via
Azorerna och Panamakanalen till utställningen i
San Francisco. Men nöjesresan fick ett oväntat
avbrott genom kriget.
Den närmaste åtgärden var att sätta
hjälp-kryssaren "Kronprinz Wilhelm" i stånd för sin
nya uppgift. Ångaren hade trådlöst beordrats
att ändra kursen och på angivet ställe möta
"Karlsruhe". Till befälhavare på hjälpkryssaren
beordrades en av "Karlsruhes" officerare,
Kor-vettenkapitän Thierfelder.
I gryningen den 6 aug. fick man från
kryssaren sikte på "Kronprinz Wilhelm", som i
enlighet med sina order kom ångande mot
mötesplatsen ute i öppna sjön ett stycke öster om
Bahamaöarna. Klockan 8 gick kryssaren upp
längs ångarens sida, vilket egentligen var en
vågad manöver, som under fredliga förhållanden
väl aldrig skulle kunnat komma ifråga.
Allt gick emellertid lyckligt och arbetet
ombord på de båda fartygen började omedelbart
med den allra största energi. Tre
reservofficerare från ångaren gingo över till "Karlsruhe",
varjämte en mindre kolkvantitet och proviant
fördes över till kryssaren. "Kronprinz Wilhelm"
ställdes under sitt nya befäl varjämte 14 man
för signaltjänst och som kanonservis fingo
lämna "Karlsruhe". Hjälpkryssarens bestyckning
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
