374 (Nautisk Tidskrift : organ för svensk sjöfart / Årg. XX. 1927)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Aug. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 9

NAUTISK TIDSKRIFT

1927

Uttömmande av olja i
territorialvatten.

Från Kommerskollegium har
Befälsföreningen emottagit nedanstående avskrift av en
skrivelse från svenska generalkonsulatet i Sydney:

Till Hans Excellens Herr Ministern för
Utrikes ärendena.

Härmed får jag vördsamt överlämna 3
exemplar av en av Nya Sydwales parlament
nyligen antagen, den 28 nästlidne februari
sanktionerad lag innefattande förbud mot
uttömmande av olja inom nämnda stats
territorialvatten. Lagen, som nu föreligger i tryck,
trädde i kraft den 1 sistlidne januari.

Lagens tredje paragraf stipulerar, att i fall
där olja uttömmes eller tillåtes utflyta från
fartyg, plats i land eller apparat, använd för
överförande av olja från ett fartyg till ett
annat eller till eller från plats i land, i vatten
å vilket lagen äger tillämpning (d. v. s. Nya
Sydwales territorialvatten, hamn inom staten —
däri inbegripet bl. a. hamnbassäng, docka,
havsbukt, flodarm och kanal — eller vatten där
fartyg kan söka nödhamn eller avsätta eller
ombordtaga passagerare eller last — ägaren till
eller befälhavaren å det fartyg, från vilket olja
utflutit, resp. landinnehavaren eller den
person som utövar kontroll över apparat ifråga,
skall anses hava gjort sig skyldig till
förseelse och vara hemfallen till böter ej
överstigande i 100.0.0.

Undantaget är dock fall där det visas, ifråga
om fartyg, att oljan utflutit, eller att det
befunnits nödvändigt att uttömma densamma, till
följd av kollision, skada å fartyget eller
olyckshändelse samt att varje rimlig åtgärd
vidtagits till förhindrande av oljans utflytande eller
uttömmande.

Uttrycket olja skall anses innefatta olja av
varje slag ävensom sprit framställd av olja,
olja blandad med vatten, olja för bränsle samt
avfallsolja (sludge and refuse). Därest olja
förvarats i tank eller annat rum ombord skall
(enligt par. 6) varje vätska som uttömmes
eller tillåtes utflyta från dylikt förvaringsställe
betraktas såsom olja såvida icke visas, att
för-varingsstället rengjorts från olja eller att
vätskan förmedelst separator befriats från
olja. .

Uppgift rörande varje överförande av olja
från eller till fartyg skall av befälhavaren
lämnas vederbörande hamnmyndighet, och dy-

lik anmälan skall göras enligt fastställt (vid
lagen fogat) formulär.

Lagens fjärde paragraf förbjuder
överförande av olja mellan solens nedgång och
uppgång till eller från fartyg liggande i hamn
med mindre särskilt tillstånd i förväg
inhämtats från vederbörande hamnmyndighet.

(Sign.)

Medlemmarnes spalt.

(Artiklar, som beröra befälsföreningens organisation,
arbete, avtalsfrågor m. m. skola insändas till Sveriges
Far-tygsbefälsförening, Skeppsbron 44, Stockholm.)

Behovet av lastmärke i Östersjöfart.

Kommerskollegiums statistik för under år
1926 inträffade fartygsolyckor är sannerligen icke
något för svensk sjöfart hedrande papper. Den
visar nämligen en stark ökning av olycksfallen
i sagda farvatten och vad värre är, den anför
överlastningar som den enbara anledningen till
i vissa fall inträffade totalförluster. Siffran
på totalförluster har därjämte under det gångna
året så starkt ökats att kollegii sjötekniska
biträde funnit sig föranlåten till
kommerskollegium inkomma med yrkande cm ett för
Östersjön fastställt lastmärke.

Det visar sig emellertid, att överlastningar
jämväl förekomma inom fartzoner där
lagstad-gat lastmärke finnes fastställt, och detta
jämväl i så hög grad, att överlastningar numera
blivit ganska allmänna företeelser i hamnar,
både hemma och ute, varest effektiv kontroll
från resp. myndigheter saknas.

Det har blivit mer och mer uppenbart, att
ett lastmärke icke kan erbjuda det skydd som
med detsamma avsetts om icke
lastningsföreskrifternas efterlevnad övervakas från land.
Detta är ju i många fall ej möjligt att
åstadkomma, men där, varest det kan ske, bör detta
också utföras. I övriga fall bör en skärpt
lagstiftning träda till och försvåra
överlastningar.

Att endast lita på att resp. befälhavare
håller lastmärket i helgd, har som sjötekniska
biträdet framhållit visat sig vara felaktigt.
Befälhavaren kan vara och är ofta påverkad av
dem, som närmast ha ett ekonomiskt intresse av
ett s. k. "gott lastintag".

Nu utföres lastkontrollen i regel endast av
fartygsinspektionen, först sedan anmälan om
överlastning inkommit till
inspektionsmyndigheten.

Självfallet är, att enbart en bråkdel av
överlastningar härigenom komma till inspektionens
kännedom, ty vem skall, eller rättare sagt,
vem vill anmäla?

En sjömans läggning är nu en gång sådan,
han må vara befälsperson eller ej, att bara
hamn uppnåtts efter en aldrig så strapatsfull
resa äro alla sorger och oförrätter glömda,
och minst av allt ligger det honom om hjär-

374

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 18:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/nautid/1927/0388.html

		Nautisk Tidskrift : organ för svensk sjöfart / Årg. XX. 1927 / 374 Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|