- Project Runeberg -  Nautisk Tidskrift : organ för svensk sjöfart / Årg. XX. 1927 /
422

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Okt. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 11

NAUTISK TIDSKRIFT

1927

Under avdelningen »Meddelanden från
Sveriges Fartygsbefäls Förening»
återfinnes i detta häfte av N.
T. en skrivelse till k.
m :t angående
sjökortsutgivningen m. m. i
vårt land, som i detta avseende är så
efterblivet. Skrivelsen, som är
undertecknad av de fem största
sjöfartsorganisationer, vilka ha intresse av en
uppryckning på området, utgör en enträgen
vädjan till statsmakterna att åtminstone
i någon mån försona de
.underlåtenhetssynder, som pågått under så många
decennier.

Att vår kust ännu har avsevärda
områden, som icke blivit kontrollmätta på
50—100 år är sorgligt men sannt, och
att vårt sjökarteverk och våra sjömätare,
som stå på höjden av teknisk färdighet
och kunskap, sakna medel och redskap
för att under rimlig tid taga igen det
förlorade, är också numera allom bekant.

Denna genanta belägenhet, som jämväl
har sina stora praktiska risker, utgör ett
eklatant bevis på varthän missriktad
sparsamhet kan leda. För att taga ett
närliggande exempel bli klassningarne på ett
fartyg alltid dyrare i den mån, man
underlåtit att i tid böta uppkommande
skavanker, och det rederi, som av
sparsamhet drar sig för att hålla tonnaget
up to date, står en vacker dag inför
valet att på en gång kassera det gamla
och köpa nytt över lag eller att dra sin

flotta ur marknaden.

*



Man har ej beviljat sjökarteverket de
jämförelsevis små medel, som fordrats
för en normal fortgång av
sjömätningarna och den därav beroende
sjökortsutgivningen och blir nu tvingad att bita
i det sura äpplet och punga ut med
avsevärda belopp på en gång. Och ändå
innebär det föreliggande projektet en så
blygsam omorganisation, att det kommer
att taga 30 år, innan viktiga delar av
vår kust bli uppmätta enligt vad man
kan kalla moderna metoder.

Rättvisligen må dock erkännas, att
statsmakterna ej enbart bära skulden för
detta sakernas tillstånd. Sjökarteverket

har tidigare så fullständigt legat i
händerna på de högre militära
myndigheterna, att handelsflottans intressen nära nog
helt skjutits åt sidan. Följden härav blev,
att statsmakterna ej besvärades med några
anslagskrav, som, om de framställts och
beviljats, skulle ha satt kartverket i stånd
att hålla jämna steg med utvecklingen och
sjöfartens berättigade krav.

Särskilt var detta fallet med
sjökorts-utgivningen, vilken faktiskt avsiktligt
hämmades till »förmån för försvaret».
Den militära sekretessen fordrade med
andra ord, att sjökorten borde bibehållas
omoderna och missvisande.

Man häpnar, när man betänker, att
dylika åsikter kommo till offentligheten ännu

så sent som för c :a 10 år sedan.

*



Redan den närmast föregående
kartverkschefen, kommendör Dahlgren,
reagerade skarpt och energiskt mot dylika
kammarteorier och påbörjade en kraftig
agitation för att rycka upp
sjökarteverket till vad det borde vara. Han fick en
värdig efterträdare i den nuvarande
chefen, kommendör Reinius, som i vår
byråkratiska, papperslunt-betonade
ämbetsor-ganisation står som ett lysande exempel på
en frigjord och handlingskraftig verkchef.
De som följt kommendör Reinius’
arbete måste skänka honom sin odelade
beundran för hans aldrig sviktande nit,
hans många uppslag och vägar att nå
målej: och hans strävan att komma i
kontakt med sjöfartens målsmän för att
kunna tjäna deras intressen. Det är ett sant
nöje att i äldre årgångar av denna
tidskrift följa detta arbete, och redan då
han år 1914 var t. f. kartverkschef
påpekade han i förslagsstaten för 1916 med
skärpa hur omöjligt det var att ens
någorlunda tillfredsställande kunna bestrida
arbetet inom verket med tillgängliga
resurser. Han framhåller hur arbetet vuxit
medan de för tjänstgöring vid kartverket
avsedda officerarne tagits i anspråk för
andra uppgifter utom verket. Han
klagar över att tillgången på kartografiskt
utbildade officerare minskats, nödig
kontinuitet i det viktiga arbetet saknats och
införandet av behövlig arbetsrutin omöj-

422

En verkchef
med energi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nautid/1927/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free