Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
liggjorts m. m. Han betecknar tillståndet
som en fara både för den allmänna
sjöfarten och för örlogsflottan.
Motstånd och bristande förståelse ha
ej nedslagit hans nit. Han har talat,
skrivit och agiterat, han har gjort långa
utredningar och i sjöfartssammanslutningar
med skioptikonbilder belyst de svårartade
bristerna i organisationen. När slutligen
år 1925 ett stort antal sjöfartsföreningar
i gemensam skrivelse till k. m :t begärde
snara åtgärders vidtagande för den
nödvändiga moderniseringen och
kompletteringen av sjökortsmaterielen, trodde man,
att han skulle få lön för mödan.
Resultatet blev dock det gamla vanliga enligt
den jämväl gängse clichéen: k. m :t fann
visserligen framställningen beaktansvärd,
men behovet av nya utredningar och
statsfinansiella skäl gjorde att därmed ännu
borde anstå något år.
Nåväl — kartverkschefen tog nya tag
och förebringade en ny utredning med
väsentligt nedskuren kostnadsberäkning
och med iföljd därav ökad tidsrymd för
uppmätning av de viktigaste områdena.
Det är denna utredning, som ligger till
grund för den ovannämnda förnyade
framställningen hos k. m :t från
sjöfartsorganisationerna.
Hur skall det gå med denna begäran ?
Ja — vi skola icke försöka att spå i
framtiden, men går projektet även denna gång
i kaputten, så tager kommendören
säkerligen nya tag. Det gäller emellertid att
de, för vilka han i första rummet
arbetar, själva lägga sitt intresse i dagen.
Man kritiserar så lätt, och upptäckes en
oriktighet i sjökorten, vilket ju med
hänsyn till de ofta uråldriga mätningarne
är både vanligt och förklarligt, så
betraktas detta som ett oförsvarligt slarv.
Men betänk — att när kartverkschefen
för något år sedan utsände c :a 300
cirkulär till olika befälhavare inom
handelsflottan med inbjudan till dem att besöka
verket och ta del av arbetsmetoderna och
sjökortens tillblivelse, så resulterade detta
uti besök av en — säger och skriver en
befälhavare.
Även med hänsyn tagen till den om-
ständigheten, att endast en jämförelsevis
liten del av dessa befälhavare haft
tillfälle till ett dylikt besök, kan resultatet
dock knappast sägas ha varit
uppmuntrande.
Men åtgärden — försöket att på ett
sådant sätt till ömsesidig båtnad komma
i kontakt med dem, som i sin dagliga
gärning använda och i högsta måtto äro
beroende av sjökorten och dessas
tillförlitlighet — är minst sagt berömvärd och den
är enastående för en chef i ett kungligt
svenskt ämbetsverk.
Alldeles bortsett ifrån, att strävandena
bottna i ett ofrånkomligt praktiskt behov,
finner man sig kraftigt manad att önska
framgång och belöning åt en så okuvlig
energi och målmedvetenhet i arbetet.
De som läsa generalkonsulns i
Antwerpen, H. Petri, förslag — på annat
ställe refererat i detta
häfte av N. T. — om
innehållande av viss del
av sjömäns intjänta
hyror jämte hans därtill
fogade utförliga motivering, kunna icke
betvivla den goda avsikten och tacksamt
notera det intresse och arbete han
nedlagt för att minska de faror, som
särskilt yngre sjöfolk äro utsatta för i
hamnarna. Skälen äro, som sagt, synnerligen
behjärtansvärda, men man måste dock av
praktiska grunder obetingat instämma uti
Sjöfartsföreningens och
Befälsföreningens (se avdelningen Meddelanden från
Sveriges Fartygsbefälsförening)
avslagsyrkanden.
Det torde bl. a. kunna ifrågasättas, om
det beklagansvärda tillstånd, som den
föreslagna reformen avser att avhjälpa,
har för det svenska sjöfolkets
vidkommande blivit värre sedan den nya
sjömanslagen tillkom, än det varit tidigare.
Att sjöfolket före denna lags
ikraftträdande ej hade samma möjligheter att få
disponera sina int jänta hyresmedel,
berodde helt säkert icke på någon omsorg
om dess moral eller ekonomi, utan var
en kvarleva från äldre tider, då det var
förknippat med vissa svårigheter för re-
423
Sjöfolkets faror
i hamnarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
