Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. Okt.
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
ofta, att han själv börjar tro, att han varit med
om en hel del och i följd därav ser ned på sina
skeppskamrater såsom varande mindre
kompetenta att sköta arbeten ombord utöver
navige-ringen, för det mesta bestående av målning,
rosthackning, oljning av däck och tankar m. m.
Vid sådana tillfällen borde ihågkommas vad
slags fartyg man far uppå och ej förakta den,
vilken ej varit i tillfälle att taga del i detta
förgångna, underbara liv. Heder åt det förflutna,
men mera heder åt det närvarande, åt det
arbete, som utföres efter vars och ens bästa
förmåga till nytta och förtjänst åt den arbetsgivare,
vilken troligen bättre inser tidens krav å såväl
fartyg som besättning, än alla gamla mer eller
mindre befarna »beckbyxor» tillsammans.
Må ingen förhäva sig över tider som varit,
utan söka genom gott kamratskap göra tjänsten
lättare, ej genom att separera sig i två läger
åstadkomma stridigheter, isynnerhet som var och en
under många år tvingas att ha sitt hem inom
samma brädgångar. »Fair play» är renhårigare
än skumraskarbete och småsinthet. Med den
uppsjö på befäl, som numera är till finnandes,
gäller det i första hand att göra sin tjänst som
ångbåtssjöman, alltid redo till vad som för en
sådan kan förekomma, om ej, bliver man snart
underrättad var landgången är, även om man är
en aldrig så god »old salt».
Därföre, låt det gamla gå till historien, låt
de kvarvarande vackra segelfartygen vara den
prydnad för haven, som de äro, men låt oss
nyktert betänka, att vi leva i motorernas
tidevarv, på vilkas utveckling vårt uppehälle till en
stor del beror.
Styrman Max.
*
När ångvisslan strejkar.
Nautisk Tidskrift, Göteborg.
I septemberhäftet förekommer en artikel med
ovanstående överskrift.
En fartygsbefälhavare frågar B. o. T. hur
han under sådana förhållanden skall förfara
och B. o. T. anser sig ej kunna besvara
frågan, men ger likväl en del anvisningar, som
lämnar mycket övrigt att önska, isynnerhet det
sista stycket »han bör ankra och med mistluren
giva ett utdraget ljud medan ankaret ligger i
botten» och visselpipan repareras.
Dessa anvisningar likna icke en sådan
institution som B. o. T.
Fartyget ifråga kanske får giva ett utdraget
ljud med mistluren innan ankaret kommit i
botten men bör ej göra det emedan risk
föreligger att det tages för ett segelfartyg.
Gränsen mellan »ett utdraget ljud» med mistluren
och blott »ett ljud» med densamma är hårfin
och varken den som sköter luren eller den
som hör den står med kronometern i hand.
En olycka kan således uppkomma genom
förväxling av ångbåt och segelfartyg. Mig
förefaller som det säkraste att undvika kollision
eller i motsatt fall kunna försvara sig inför
domstol, vore att helt enkelt begagna sig av
föreskrivna regler i art. 15 mom. e) angående
icke manöver färdigt ångfartyg, ty med
strejkande ångvissla är det strängt taget icke i
fullkomligt skick. De givna föreskrifterna i
denna art. äro under alla omständigheter mindre
vilseledande än »ett utdraget ljud» och tvinga
den mötande att fara fram försiktigt tills båda
vunnit klarhet huru de skola manövrera.
Denna artikel angående en konstruerad
situation för tanken osökt in på ett annat
område ur verkligheten som visar på en lucka i
lagen, som med snaraste bör komma under
diskussion. När styrningsreglema senast
omarbetades hade’ man ingen aning om det
uppsving motorerna skulle få för mindre
segelfartyg.
Ett motorfartyg som använder sig av
motorn skall enl. styrningsreglementet anses lika
med »ångfartyg». Ett ångfartyg skall vara
försett med visselpipa eller sirén.
Segelfartygen med lur. De större motorfartygen ha ju
en mistsignalapparat som endast kan förväxlas
med ett fyrskepp, men hur är det med de
mindre? Enligt lag äro de likställda med
ångfartyg och skulle följaktligen ha visselpipa
eller sirén men i verkligheten ha de och
tilllåtas fara med mistlur av samma
konstruktion som segelfartygen.
Förutsatt att ett ångfartyg kommer med
cirka 5 knops fart (moderat) i tjocka, vinden
sydlig, kursen nordlig. Den ger regelbundna
signaler och får höra »ett ljud» från en
vanlig mistlur rätt förut. Han antager då med rätta
att det är ett segelfartyg för st. b. halsar, han
girar då, också med rätta, b. b. hän för att
gå akter om »seglaren» men finner sig
plötsligt i kollision med ett motor fartyg utan
segel, som kommit stäv mot stäv mot ångaren,
styrande sydlig kurs med 4 à 5 knops fart.
Han ansåg sig som ångfartyg och gav
regelbundet med mistluren ett ljud. Gränsen
mellan »ett ljud» och »ett utdraget ljud» är
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:15:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nautid/1927/0476.html
